Hep Stars i Afrika

Ni som läser den här bloggen vet att jag nyligen skrev om popfilm och då lovade att återkomma till Hep Stars berömda ofullbordade Afrika-film, Habari-Safari. Här följer sålunda en kort redogörelse för detta surrealistiska och ekonomiskt katastrofala svenska 60-talsäventyr.

Efter Beatles genombrott 1963 började svenska popband att skjuta upp som svampar ur jorden. Vissa av dem var mer begåvade än vad många idag tror, även om de flesta inte höll någon högre musikalisk kvalitet. Stora svenska 60-talsband var The Shanes och Ola & The Janglers (som jag skrev om i en tidigare blogg), men störst var Tages (från Göteborg) och Hep Stars (från Stockholm). Hep Stars har ju för alltid en fotnot i pophistorien eftersom deras unge organist så småningom bildade ett annat band, som med tiden skulle komma att sälja mer än 360 miljoner skivor över hela världen. Alla som känner mig vet att jag är ABBA-fantast och t.o.m. indirekt har haft äran att arbeta för dem, men trots detta medger jag gärna att av de svenska 60-talsbanden var Tages definitivt mer musikaliskt intressanta än Hep Stars. Trots detta får Hep Stars anses vara det största svenska 60-talsbandet, i popularitet räknat. De blev framförallt kända för sin vilda scenshow, där basisten Lelle Hegland låtsades försöka halshugga sångaren Svenne Hedlund med sin elbas, medan Benny Andersson hoppade runt sin elorgel och Chrille Pettersson vevade på bakom trummorna. Den ende som stod någorlunda still var gitarristen Janne Frisk och i kulisserna satt deras allt i allo Felle Fernholm och spelade bas i hemlighet, medan den officiella basisten flängde runt på scen och låtsades spela.

När Hep Stars 1967 stod på toppen av sin popularitet kontaktades de av en man vid namn Åke Borglund, som sa att han ville göra en film om och med dem. Den ursprungliga tanken var att spela in filmen på Kanarieöarna, men man tyckte att det var för banalt, så någon föreslog Afrika istället. Idag kanske inte det låter så remarkabelt, men 1967 hade inte många svenskar satt sin fot på den mytomspunna kontinenten. Produktplacering är inget nytt, vilket bevisas av att hela storyn byggdes upp runt en liten populär trolliknande maskot som kallades ”Glook”, vilken Hep Stars gjorde reklam för. Man var i Kenya i endast 16 dagar, vilket alla borde ha insett är i minsta laget för att spela in en långfilm. Att Åke Borglund aldrig hade regisserat en långfilm och skrev ihop manuset först på planet ner till Kenya borde också ha fått varningsklockorna att ringa, men icke!

När man kom hem till Sverige insåg man att det omöjligt gick att klippa ihop en film av det fåtal scener som spelats in i Kenya, så man beslutade att filma kompletterande material. Att åka till Afrika igen var inte möjligt, så man filmade först i Gentofte i Danmark och sen på slätten utanför Uppsala. Där körde man runt i en jeep och låtsades att man var på savannen! Den unge Lasse Hallström fick nu i uppdrag att försöka sammanställa filmen, men han sa också att det var ett omöjligt projekt. Det saknades helt enkelt för många scener för att få ihop en fungerande story. Pengarna var nu slut och projektet lades i malpåse. Hep Stars hade bildat ett eget bolag, Hep House, som skulle sköta deras finanser. Det havererade filmprojektet bidrog till att bolaget gick i konkurs och till Hep Stars-medlemmarnas förvåning visade det sig att de själva fick stå för hela kalaset. I Musikbyråns dokumentär om Hep Stars Afrika-film kallar sångaren Svenne Hedlund och trummisen Chrille Pettersson det hela för ”världens dyraste semester” och det var en semester som var betald först flera år efter att Hepstars gått skilda vägar 1969. Denna erfarenhet lär ha bidragit till att Benny Andersson tio år senare var ytterst tveksam till projektet ABBA The Movie, men det är en helt annan historia.

© Per Arne Edvardsson, 2007

Källor:
Carl Magnus Palm – Benny’s road to ABBA, Premium Publishing, Stockholm 2004.
Musikbyrån special om Hep Stars Afrika-film, SVT 2004.