Trenderna kommer och går inom filmen, men en trend som kommer tillbaka med jämna mellanrum är 3D. Den första stora 3D-trenden kom redan på 50-talet. I allmänhet gjorde man dessa filmer i två versioner; en med 3D och en utan, eftersom det krävdes speciell utrustning för att visa 3D-filmer och de flesta biografer inte hade sådan. Kända filmer som producerades i 3D-versioner på 50-talet var bl.a. Alfred Hitchcocks Slå nollan till polisen samt den kultförklarade skräckfilmen Creature from the Black Lagoon. Den andra 3D-vågen kom på 80-talet, då man fick rödgröna glasögon med Röster i Radio& TV och ett antal 3D-filmer visades av SVT.
Utvecklingen har gått framåt. Istället för glasögonen med ett rött och ett grönt glas, som man var tvungen att bära för att se filmer inspelade med anaglyftekniken, har man nu andra typer av glasögon. Kommer 3D-tekniken ta över den här gången, eller kommer den att återigen bara bli en kortvarig trend? Jag tror att om 3D-tekniken ska bli standard för all filmproduktion så krävs det ett system där publiken inte behöver ha speciella glasögon på sig för att få tredimensionella rörliga bilder. Det krävs också att biograferna inte behöver ha någon speciell utrustning för att visa 3D-filmerna och slutligen krävs det att 3D-effekten även fungerar om filmen visas i TV eller på DVD/Blueray.
Vad ska man då ha 3D till? Man kan ju fråga sig hur mycket denna effekt egentligen tillför, men man ska vara försiktig med att använda den typen av argument mot 3D. Trots allt var det påtagligt många som tyckte exakt samma när de första ljudfilmerna kom i slutet av 20-talet. ”Vad ska man ha ljud till? Ljudfilmer är bara en gimmick som folk snart tröttnar på.”
Kanske alla filmer kommer att vara 3D-filmer om tio år, eller så visar det sig att 3D bara var en kortlivad fluga denna gång också.
© Per Arne Edvardsson, 2011
