tag:blogger.com,1999:blog-13383000439320143342024-03-13T10:35:48.424-07:00Lapsangs filmbloggFilmvetare, trubadur och estradpoet, skriver om film samt om mitt förhållande till film. Ibland vetenskapligt seriöst, men ofta i lite kåserande form.Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.comBlogger37125tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-16934856635343116152013-08-25T15:31:00.000-07:002013-08-25T15:31:34.519-07:00Duger inte Sherlock Holmes som han är?<div class="MsoNormal">
En oroväckande filmtrend på senare år har varit att
dekonstruera klassiska hjältar och göra om dem till något som enbart har namnet
gemensamt med den de en gång var. Detta har skett med <i>James Bond</i>, där man tog
bort alla de ingredienser som<b> är</b> James Bond; humor, tekniska prylar,
promiskuiteten utan känslor, samt inte minst det klassiska Bondtemat som i de
senare filmerna endast spelas under sluttexterna. Vad som förr var en cineastisk
fest, med mer humor än spänning, har förvandlats till slätstrukna dussin-actionfilmer.<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
Ett liknande öde har drabbat detektivernas detektiv,
<i>Sherlock Holmes</i>. <br />
Sir Arthur Conan Doyles skapelse är sannolikt filmhistoriens mest gestaltade
litteräre karaktär. Det har gjorts ett otal filmatiseringar, varav den
tidigaste kom redan 1905. Hur nära den litterära förlagan filmerna har legat
har varierat mycket. Den version som ligger närmast Conan Doyles original lär
vara TV-serien med Jeremy Brett som sändes i omgångar 1984-94. Den aktör som de flesta förknippar med Sherlock Holmes är dock Basil Rathbone,
som spelade Sherlock Holmes i fjorton långfilmer, samt även i radio. De första
två filmerna följer den litterära förlagan någorlunda, men sedan förflyttar man
Holmes och Watson till nutid (1940-tal) och låter dem jaga nazister, vilket
känns ganska bisarrt. Många har också invänt mot att Dr Watson, spelad av Nigel
Bruce, i dessa filmer är dels för gammal och dels ger ett alltför korkat
intryck. Ändå är det något med dessa filmer som känns äkta. Kanske för att jag
(och många med mig) för första gången mötte karaktären Sherlock Holmes i just
dessa filmer som ofta har TV-visats. Därför tenderar man lätt att jämföra alla
Holmes och Watson med herrarna Rathbone och Bruce.<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdm8qjhwGiAD0Wn4JPDkWorpF8o4kqafVyfcc_gwNwyA4bKMF7R7bbqM0Y_DOmXQKJBN6zZGkDxAEPhGuU2jprR-lZqkYjIDfeZrBE3amrKpJIBGaSXbIrHpe-aYJy_So0Z7ikKhvm0w/s1600/sherlock-holmes-504e94ddef14b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdm8qjhwGiAD0Wn4JPDkWorpF8o4kqafVyfcc_gwNwyA4bKMF7R7bbqM0Y_DOmXQKJBN6zZGkDxAEPhGuU2jprR-lZqkYjIDfeZrBE3amrKpJIBGaSXbIrHpe-aYJy_So0Z7ikKhvm0w/s400/sherlock-holmes-504e94ddef14b.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br />Sherlock Holmes tycks alltid vara lika aktuell och relevant.
På senare år har han förekommit i en brittisk TV-serie, där man flyttat
handlingen till nutid (precis som på Rathbones tid). I vår moderna tid är
naturligtvis Sherlock Holmes ett datasnille. Lustigt nog känns denne moderne
Sherlock mer äkta än den som vi har fått möta i Robert Downey Jr:s gestalning i
hittills två filmer, trots att de sistnämnda filmerna utspelar sig under den
Viktorianska tiden och är tidstrogna till det yttre. Vad är det då som inte
stämmer i denna nya version av Sherlock Holmes? Framförallt är det alldeles för
mycket action. Visst förekommer det enstaka actionscener i Conan Doyles texter,
men de scenerna är snarast undantag. Det handlar aldrig om några utdragna
slagsmål med karatesparkar i slow motion, eller våldsamma explosioner. Som
karaktär är inte heller denne Sherlock Holmes riktigt övertygande. I den
senaste filmen har han t.ex. skäggstubb, vilket ingen gentleman vid förra
sekelskiftet skulle ha visat sig bland folk med. Det var helt otänkbart att
vara orakad. Antingen var man slätrakad, eller så hade man helskägg. Något
däremellan var helt oacceptabelt, framförallt för en gentlemannadetektiv och
klädsnobb som Sherlock Holmes. Det som de allra flesta förknippar med Sherlock
Holmes är ju annars hans exceptionella slutledningsförmåga, men inte heller den
egenskapen får vi se speciellt mycket av i dessa två filmer.<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
Varför förstör man en klassisk detektiv på detta sätt? Är
man så rädd för att den moderna publiken inte ska kunna ta till sig Sherlock
Holmes som han är? Måste man reducera honom till en simpel actionhjälte?</div>
<div class="MsoNormal">
<br />© Per Arne Edvardsson, 2013<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-2826329304235513592013-02-13T13:36:00.000-08:002013-02-13T13:36:31.058-08:00Ju längre desto sämre?<br />
<div class="MsoNormal">
Häromdagen tittade jag på filmen om J. Edgar Hoover och en
tanke som slog mig var att den, likt de flesta Hollywoodfilmer idag, var alldeles
för lång. Jag vill minnas att den landade på 2 timmar och 15 minuter och jag är
övertygad om att den hade varit bättre om den kortats med en halvtimme. Idag
verkar producenterna och regissörerna i Hollywood tro att en film måste vara
över två timmar. Inget kunde vara mer felaktigt!<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG1b4mbhYJ30MoEiMj82aCmaJKdNhndjLtY_aZl0f7ge3-7gTjdDGz4lZfuAfislDMyaZmLvJfraP9GYG3Dh_EG7EPme-rfMrk8wBGLQfPu1YgJ1Whc2TA3WeJpqMfrAElgT2QZpssrQ/s1600/Hollywoodland.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG1b4mbhYJ30MoEiMj82aCmaJKdNhndjLtY_aZl0f7ge3-7gTjdDGz4lZfuAfislDMyaZmLvJfraP9GYG3Dh_EG7EPme-rfMrk8wBGLQfPu1YgJ1Whc2TA3WeJpqMfrAElgT2QZpssrQ/s320/Hollywoodland.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Faktum är att få filmer vinner något på att vara längre än 90
minuter. Den övre gränsen för en långfilm borde gå vid 1 timme och 45 minuter.
Undantaget är episka filmer i stil med <i>Lawrence av Arabien</i> eller <i>Borta med
vinden</i>, men såväl nämnda <i>J. Edgar </i>och <i>The Aviator</i> hade vunnit på att kortas
ordentligt. Att de två filmerna blivit så långa handlar säkert om att det är
filmbiografier och man vill få plats med personens hela liv. Detta klarar man
dock i Storbritannien, vilket den utmärkta <i>Järnladyn</i> visar. Den klarar att
berätta det väsentliga på 1 timma och 40 minuter och den hade garanterat
förlorat på att förlängas med en halvtimme.<br /><br />Det verkar vara ett amerikanskt fenomen, det där att man
inte vill <i>”killa sina darlingar”</i>. Det är bara att titta på vilken amerikansk
roman som helst. De flesta är minst 100 sidor för tjocka och hade vunnit på att
komprimeras. Jag vet inte om det är sant att vissa författare får betalt per
sida, men man kan misstänka att filmskaparna i Hollywood får betalt per minut.</div>
<div class="MsoNormal">
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p> </o:p>© Per Arne Edvardsson, 2013</div>
Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-53745685330255740392012-06-30T16:27:00.000-07:002012-06-30T16:27:45.276-07:00Bechdeltestet<br />
<div class="MsoNormal">
<i>Bechdeltestet</i> har fått sitt namn från den amerikanska
serieskaparen <i>Alison Bechdel</i>, som 1985 i serien <i>Dykes to watch out</i> for lät en
karaktär säga att hon bara ser filmer som uppfyller följande tre kriterier:<br />
<br />
1. Det förekommer minst två kvinnliga karaktärer…<br />
2. …som pratar med varandra…<br />
3. …om något annat än en man.<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
Man behöver inte leta länge i sin filmsamling för att finna
exempel på filmer som inte klarar Bechdeltestet. Testet kan naturligtvis även appliceras
på skönlitteratur, dramatik och tecknade serier. Tänk på Bechdeltestet nästa
gång du ser en ”rom-com” från Hollywood.<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
© Per Arne Edvardsson, 2012<br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-60085860184574370982012-02-04T15:43:00.000-08:002012-02-04T15:44:33.130-08:00Filmfestivalen förr och nu<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpLqa85uQAVszZ6Bmtulxo6Ix6lfoxLH4HhjbOywUHTihMleLGXVVAdFoDgGTsUP89WX7xPkB1iFjW6zeRnqBItjpYyfVoON3SBjchw6AEwhayOwXD0-CeG19fEoJM9Bod2wzv3K0Ikw/s1600/S%25C3%25B6tdrake.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 265px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpLqa85uQAVszZ6Bmtulxo6Ix6lfoxLH4HhjbOywUHTihMleLGXVVAdFoDgGTsUP89WX7xPkB1iFjW6zeRnqBItjpYyfVoON3SBjchw6AEwhayOwXD0-CeG19fEoJM9Bod2wzv3K0Ikw/s400/S%25C3%25B6tdrake.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5705430502598610738" /></a><span class="Apple-style-span" style="color: rgb(51, 51, 51); font-size: 13px; line-height: 20px; background-color: rgb(255, 255, 255); "><p class="MsoNormal">Årets filmfestival går mot sitt slut. Det var ett jubileum för mig, eftersom det var det tjugonde året i rad som jag gick på filmfestivalen. Jag har sparat alla de gamla programmen och roar mig nu med att bläddra i det från 1993, det första året jag var där. På den tiden var festivalen mycket mindre. Man hade 388 visningar och i år var det en bra bit över 800.<br /><br />Även publiken har förändrats sedan början av 90-talet. Jag minns att det då huvudsakligen var en viss typ av människor som gick på filmfestivalen. Det var den s.k. ”Kulturvänstern” (med Palestinasjal och hennarött hår), andra intellektuella i svart polotröja, samt människor med en alternativ livsstil. Idag är det alla typer av människor som går på filmfestivalen. Det är allt från gymnasieungdomar till herrar och damer i 80-årsåldern. Vissa oskrivna regler har rubbats i och med att publiken har förändrats. Förr satt alla kvar tills sluttexterna rullat färdigt och man applåderade när regissörens namn kom upp på duken i slutet. Idag applåderar folk direkt när sluttexterna börjar och reser sig innan de rullat färdigt, vilket säkert stör en del gamla festivalsveteraner. Jag blir dock inte störd av det. Personligen har jag alltid tyckt att det är lite fånigt att applådera i en biosalong, så vida inte regissören befinner sig i lokalen.</p><p class="MsoNormal">Jag har många minnen från åren som gått. En gång skyndade jag mig till en visning av en afrikansk film och blev lite brydd när skådespelarna var tyskar och handlingen utspelade sig i Tyskland. Min första tanke var att det var en förfilm, för det förekommer att en kortfilm visas före långfilmen. När den tyska filmen pågått i en halvtimme så började jag tycka att det var en väldigt lång förfilm och snart gick det upp för mig att det sannolikt var huvudfilmen. Jag tänkte då att de hade råkat visa fel film, men tyckte det var underligt att ingen annan i salongen verkade reagera. När filmen var slut tittade jag på min biljett och det visade sig att filmen som jag skulle se hade visats i en helt annan biograf. Jag hade tagit fel på plats, men rätt på tid. Dessutom hade personen som rev biljetterna vid entrén slarvat, för de ska ju titta på biljetten så att det står rätt nummer på den. Jag förlorade ju inget på det, eftersom jag fick se en annan film än den jag tänkt, men jag kände mig ändå besviken.</p><p class="MsoNormal">En annan gång skulle jag se en fransk komedi, <i>Inte här för att bli älskad</i>. När visningen skulle inledas meddelade personalen att den filmen tyvärr hade kommit på avigvägar, så istället skulle de visa en mongolisk film. Det kändes helt okej, så jag satt kvar. Då visar det sig att den också är försvunnen, så istället visar de den svenska vulgobuskisfilmen <i>Babas bilar</i>. Jag brukar aldrig ta till överord, men jag kan inte erinra mig en enda film jag sett i mitt liv som har varit sämre än <i>Babas bilar</i>. Den fick <i>Göta kanal 2</i> att framstå som ett cineastiskt mästerverk i jämförelse. De flesta i biolokalen lämnade filmen innan dess slut, så jag var inte ensam om den uppfattningen. Jag satt dock kvar till det bittra slutet, men vi få som var kvar applåderade inte. Ett par dagar senare fick vi se den franska filmen, som de hade lyckats hitta en DVD-kopia av och den var så pass bra att man kunde förlåta regissören till <i>Babas bilar</i> för att han stulit 90 minuter av mitt liv.</p><p class="MsoNormal">Det var bara två episoder ur min filmfestivalhistoria. Jag kanske återkommer med fler i framtiden.</p><p class="MsoNormal">© Per Arne Edvardsson, 2012</p></span>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-58342340927618567442011-10-19T14:01:00.000-07:002011-10-19T14:06:10.757-07:00Polisfilmer<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6tEcSVM6mJ3C1Hj5NlD9Mj4Qa0jQLWHnJiUe_etTTmD97_0RbLl9TrTLaVNwgPNfHGBZvaVO-HHXGe_1q1efnwqVdJ-RrTSa0eFeSfie27-Ctx1BVVqg3_NwKXf2MX55uZOwmUBze3w/s1600/BeckGamen.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 223px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6tEcSVM6mJ3C1Hj5NlD9Mj4Qa0jQLWHnJiUe_etTTmD97_0RbLl9TrTLaVNwgPNfHGBZvaVO-HHXGe_1q1efnwqVdJ-RrTSa0eFeSfie27-Ctx1BVVqg3_NwKXf2MX55uZOwmUBze3w/s400/BeckGamen.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5665312486143284354" /></a><p class="MsoNormal">I Sverige produceras polisfilmer på löpande band. Det är <i>Wallander</i>, <i>Beck</i> och allt vad de heter. Till detta kommer en massa TV-serier med poliser. De flesta av dessa filmer och TV-serier är proppfulla av klichéer och har väldigt lite med realistiskt polisarbete att göra. När jag påstår detta så citerar jag en auktoritet som Leif GW Persson. Han om någon borde ju veta. Det är främst tre saker som jag alltid irriterar mig på i svenska polisfilmer:<br /><br /><b> 1. Belysningen på kontoret. </b><br />Av någon anledning har alltid polisstationerna endast 15 wattslampor. Det är mörkt och murrigt. Arbetarskyddet borde sätta igång en utredning, för det måste leda till huvudvärk att tvingas arbeta i halvmörker.<br /><br /><b>2. Förhören med misstänkta.<br /></b>Hur ska man gå till väga om man vill få en misstänkt att berätta? Alla som vet litegrand om hur människor fungerar psykologiskt vet ju att om någon skakar en och råskäller på en så sluter man sig och sätter upp sina försvarsmurar. Detta vet <i>alla</i>, utom just filmpoliserna. De skriker alltid åt den misstänkte, de ger honom/henne örfilar och hotar förhörspersonen, både verbalt och fysiskt. En verklig polis som betedde sig på det sättet skulle bli avstängd omgående och om alla poliser förhörde på det sättet så skulle inte en enda brottsling kunna lagföras.</p><p class="MsoNormal"><b>3. Ensamspaning.<br /></b>I polisfilmer ger sig alltid hjälten ut ensam, för att konfrontera en potentiell mördare. Det leder, som bekant, alltid till att mördaren nästan lyckas döda honom, men så dyker kollegorna upp i sista stund och räddar hjälten. Detta beteende är inte bara oförsiktigt, utan rent av inkompetent. I verkligheten får en polis aldrig ge sig ut på spaningsuppdrag ensam. De måste alltid vara två. Dels av säkerhetsskäl och dels för att det ska finnas ett vittne.</p><p class="MsoNormal">Ska vi någon gång få se en realistisk polisfilm, utan ovannämnda kalkoninslag? Vi kan ju alltid hoppas.</p><p class="MsoNormal">© Per Arne Edvardsson, 2011</p><p class="MsoNormal"> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br /><!--[endif]--></p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-39060798695533925852011-06-29T16:43:00.000-07:002011-06-29T16:47:38.454-07:003D - en gammal fluga<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsrwQ3BqJUnojaT4GMtgy1AZao3-CEslKM1U3OCTiBHXMRXVohmJNNbmF8af6zpbvBCMVHbxKGr2mnkspkWlDqHv_37TSuNJj04HJlozgOHcaYkHM3EMHUsOJ1ftviLqYLJMCk_ZQuUw/s1600/treDe.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 399px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsrwQ3BqJUnojaT4GMtgy1AZao3-CEslKM1U3OCTiBHXMRXVohmJNNbmF8af6zpbvBCMVHbxKGr2mnkspkWlDqHv_37TSuNJj04HJlozgOHcaYkHM3EMHUsOJ1ftviLqYLJMCk_ZQuUw/s400/treDe.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5623792566111173858" /></a><p class="MsoNormal">Trenderna kommer och går inom filmen, men en trend som kommer tillbaka med jämna mellanrum är 3D. Den första stora 3D-trenden kom redan på 50-talet. I allmänhet gjorde man dessa filmer i två versioner; en med 3D och en utan, eftersom det krävdes speciell utrustning för att visa 3D-filmer och de flesta biografer inte hade sådan. Kända filmer som producerades i 3D-versioner på 50-talet var bl.a. Alfred Hitchcocks <i>Slå nollan till polisen</i> samt den kultförklarade skräckfilmen <i>Creature from the Black Lagoon</i>. Den andra 3D-vågen kom på 80-talet, då man fick rödgröna glasögon med <i>Röster i Radio& TV</i> och ett antal 3D-filmer visades av SVT.<br />Utvecklingen har gått framåt. Istället för glasögonen med ett rött och ett grönt glas, som man var tvungen att bära för att se filmer inspelade med <i>anaglyftekniken</i>, har man nu andra typer av glasögon. Kommer 3D-tekniken ta över den här gången, eller kommer den att återigen bara bli en kortvarig trend? Jag tror att om 3D-tekniken ska bli standard för all filmproduktion så krävs det ett system där publiken inte behöver ha speciella glasögon på sig för att få tredimensionella rörliga bilder. Det krävs också att biograferna inte behöver ha någon speciell utrustning för att visa 3D-filmerna och slutligen krävs det att 3D-effekten även fungerar om filmen visas i TV eller på DVD/Blueray.</p><p class="MsoNormal">Vad ska man då ha 3D till? Man kan ju fråga sig hur mycket denna effekt egentligen tillför, men man ska vara försiktig med att använda den typen av argument mot 3D. Trots allt var det påtagligt många som tyckte exakt samma när de första ljudfilmerna kom i slutet av 20-talet. <i>”Vad ska man ha ljud till? Ljudfilmer är bara en gimmick som folk snart tröttnar på.”</i><br />Kanske alla filmer kommer att vara 3D-filmer om tio år, eller så visar det sig att 3D bara var en kortlivad fluga denna gång också.</p><p class="MsoNormal"><br />© Per Arne Edvardsson, 2011</p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-60620879579022356472011-04-15T17:12:00.000-07:002011-04-15T17:18:50.105-07:00Charlie Chaplin 122 år!<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrauz5_qzqGLvjXL2rSFrmHKWotHPCLwM8b1Z7-ww0IL_ECm2dl-j3EuXYQ3tE8fid0DU9swrK8TnqDYV4l3TAdf6JzK7yS8Spio2TMVtTmm8LqYBVRreDk8aggMK0Pd0029265SGjsA/s1600/chaplin_1.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 299px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrauz5_qzqGLvjXL2rSFrmHKWotHPCLwM8b1Z7-ww0IL_ECm2dl-j3EuXYQ3tE8fid0DU9swrK8TnqDYV4l3TAdf6JzK7yS8Spio2TMVtTmm8LqYBVRreDk8aggMK0Pd0029265SGjsA/s400/chaplin_1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5595969089968722306" /></a><br /><div style="text-align: left;">Idag är det Charlie Chaplins födelsedag. Han skulle ha fyllt <b>122 år,</b> om han hade levt. Men, vad säger jag? Visst lever han. Charlie Chaplin lever och kommer sannolikt att överleva oss alla. Han är lika odödlig som Shakespeare och hans teman är lika tidlösa som Shakespeares.</div><p class="MsoNormal">För några år sedan skrev jag en B-uppsats i filmvetenskap med titeln <i>Kan luffaren tala?</i> Den handlade om Chaplins ljudfilmsproduktion, som orättvist har hamnat i skuggan av hans stora stumfilmsproduktion. Han gjorde endast fem riktiga ljudfilmer och de är samtliga mycket sevärda, men dessa kan jag återkomma till en annan gång. Här följer nu inledningen till min B-uppsats, som i några korta rader beskriver Chaplin och berättar om min relation till honom.<br /><i>Jag har det gemensamt med de flesta andra nu levande personer att jag inte minns mitt första möte med gestalten Chaplin. Han är för de allra flesta av oss en företeelse som alltid har funnits och säkert kommer att finnas som ett begrepp, så länge det finns människor på jorden. Be vilken 7-åring som helst att härma Chaplin och han/hon kommer att gå hjulbent med fötterna utåt, även om han/hon aldrig har sett en enda film med Chaplin. Jag har själv jobbat med lågstadiebarn och bevittnat detta fenomen. Be dem sedan härma Buster Keaton eller Harold Lloyd och de förvandlas till levande frågetecken. Däremot kan jag erinra mig om när och hur jag lärde mig att beundra och älska Chaplin-gestalten. Det var på det glada 70-talet (innan videobandspelaren hade blivit var mans egendom). Min morfar var ivrig amatörfilmare och hade en smalfilmsprojektor på vilken han inte enbart visade sina egna verk, utan även köpta små filmsnuttar ur framförallt Chaplins stumfilmskomedier. Jag fascinerades av precisionen och perfektionen i Chaplins scener och det är en fascination som består, till denna dag.<br /></i><i><br /></i></p><p class="MsoNormal"><i>Det har genom åren skrivit en stor mängd böcker och avhandlingar och säkert miljontals artiklar om filmskaparen, komikern, människan och allra mest myten, Charlie Chaplin. Det har påståtts att Chaplin är den mest berömda människa som har levat i hela världshistorien. Kanske är det sant, kanske är det en överdrift, men få har lämnat så djupa spår i hela vårt kollektiva medvetna som Charles Spencer Chaplin. Hans berömda siluett, med plommonstop på sned, böjd bambukäpp i vänster hand, hjulbenta ben i för stora byxor samt alltför stora skor, känns igen av människor i alla åldrar i alla världens hörn. Han är en av ytterst få filmskapare vars stumfilmer visas regelbundet än idag och fortfarande återupptäcks av unga personer.</i></p><p class="MsoNormal">Charlie Chaplin hade en filmkarriär som varade i mer än femtio år. Han upptäcktes av stumfilmspionjären <i>Mack Sennet</i> och debuterade på film redan 1914. Det tog dock ett par filmer innan han hade uppfunnit sin berömda luffarkaraktär, som han för alltid skulle komma att förknippas med. I sina tidigaste filmer regisserades han av andra, men mycket snart tog han själv över den sysslan. Mack Sennets stumfilmskomedier var tillverkade efter löpande bandprincipen. Humorn var slapstickbetonad och handlade mest om folk som drattade på ändan, blev slagna i skallen, eller fick en burk målarfärg över sig. Varje film slutade med en jakt, där ofta huvudpersonen jagades av polisen. Eftersom filmstudion hette <i>Keystone</i> så blev de klantiga poliserna kända som <i>Keystone Kops</i>. Chaplin ifrågasatte tidigt dessa fantasilösa slapstickfarser och insåg att det borde gå att göra även komedier med lite djup i och en riktig handling. Därför lämnade han snart Keystone och sökte sig till nya jaktmarker, vilket så småningom ledde till bildandet av United Artists – det första independentbolaget i Hollywood. Det finns mycket mer att berätta om Chaplin, så jag återkommer.</p><p class="MsoNormal">© Per Arne Edvardsson, 2011</p><p class="MsoNormal"> <o:p></o:p></p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-34692749978310652172011-02-21T17:23:00.000-08:002011-02-21T17:35:14.098-08:00Ljudfilmsrevolutionen, Del 2<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg1mFRkwVeFnzdDL92fAsbI3UkUvq_0gxcHHFOdKAh1iE1AEzZ24uYeTB-AU1Ysy6B1P5thh42maPgvQGjj9PCtc0bxk6-DFk8aHy9IoTDQEATly8YDYLciNu3SZGyufduZSSeeUodlQ/s1600/GARBOochGILBERT.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 346px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg1mFRkwVeFnzdDL92fAsbI3UkUvq_0gxcHHFOdKAh1iE1AEzZ24uYeTB-AU1Ysy6B1P5thh42maPgvQGjj9PCtc0bxk6-DFk8aHy9IoTDQEATly8YDYLciNu3SZGyufduZSSeeUodlQ/s400/GARBOochGILBERT.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5576320578379903810" /></a><p class="MsoNormal">I mitt förra blogginlägg berättade jag om när ljudfilmen kom till Hollywood. Det är omöjligt för oss idag att förstå hur omvälvande det var för hela filmbranschen. Av de riktigt stora stjärnorna under stumfilmstiden var det egentligen bara Greta Garbo, Charlie Chaplin samt Laurel & Hardy (Helan & Halvan) som överlevde övergången till ljudfilm<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; ">. </span>Greta Garbos mörka röst med den pikanta svenska brytningen snarare ökade hennes magiska dragningskraft på publiken. Laurel & Hardy hade också ”rätt” röster, som gjorde dem ännu roligare än de hade varit som stumfilmskomiker.</p> <p class="MsoNormal">Charlie Chaplin försökte in i det längsta att undvika ljudfilmen. Han gjorde först två ”hybridfilmer”, som i huvudsak är stumfilmer som har kryddats med ljud. <i>Stadens ljus</i> från 1932 är en stumfilm, i det att den saknar dialog, men på ljudspåret finner man Chaplins egenkomponerade filmmusik samt en massa ljudeffekter. I <i>Moderna tider</i> från 1935 tar han ytterligare ett steg närmare ljudfilmen. Inte heller i denna film förekommer någon dialog, men man hör röster som kommer från en högtalare samt från den stora bildskärmen där chefen för fabriken kommenderar de anställda. I slutet av filmen får man för första gången höra Charlie Chaplins röst, när han sjunger <i>Manschettvisan</i> med en nonsenstext. Först så sent som 1940 vågar Chaplin göra en riktig ljudfilm, med talad dialog rakt igenom, i form av mästerverket <i>Diktatorn</i>. Även om Chaplins karriär som ljudfilmsregissör inte var <span style="mso-spacerun:yes"> </span>lika framgångsrik som hans stumfilmsperiod, så anser jag att hans ljudfilmer samtliga är mycket sevärda. Han visar gång på gång att han inte hade behövt vara så rädd för att ta steget över till ljudfilmen. Som en parentes kan jag nämna att jag för några år sedan skrev en B-uppsats i ämnet Filmvetenskap som just behandlade Chaplins ljudfilmer. Om någon är intresserad, så kan jag skicka en kopia i PDF-format. </p> <p class="MsoNormal">De flesta av de största namnen under stumfilmsepoken fick dock sina karriärer förstörda när ljudfilmen anlände. Dit hörde giganter som Clara Bow (filmens första stora sexsymbol), Gloria Swanson (som i början av 50-talet fick återvända till rampljuset i Billy Wilders <i>Sunset Boulevard</i>, om en bortglömd stumfilmsstjärna), den store actionhjälten Douglas Fairbanks, hans flickvän och senare fru Mary Pickford, för att inte tala om alla dessa mörka mystiska vamper som stumfilmen kryllade av; Theda Bara, Norma Talmadge, Pola Negri m.fl.<br /><br />Den som brukar få stå som själva symbolen för en stumfilmsstjärna vars karriär fick ett abrupt slut när ljudfilmen anlände är John Gilbert. Han spelade alltid den charmante älskaren och var i hemlighet sambo med Greta Garbo en tid. På fotot ovan kan ni se det vackra paret. Det har påståtts att han friade till henne gång på gång och att hon till sist gav med sig, men sedan aldrig dök upp i kyrkan på bröllopsdagen. Enligt Greta Garbos brorsdotter är dock detta en myt. Mig veterligen har heller ingen forskare lyckats hitta några dokument som styrker att historien skulle vara sann. Det är inte heller sant att John Gilbert, vilket ofta har påståtts, hade en pipig omanlig röst. Han medverkade i ett antal ljudfilmer och hans röst låter inte alls konstig eller oattraktiv. Den ljudfilm som är lättast att få tag på är <i>Christina</i>, som jag tidigare har ägnat en hel blogg åt här. Det var faktiskt Greta Garbo själv som krävde att hennes ex skulle få den rollen och hon var då så stor att hon kunde ställa krav och själv bestämma sina motspelare.<br />Den vanligaste myten om denna övergångsperiod i filmhistorien är just att de stora stjärnorna inte fungerade i ljudfilmen p.g.a. att de hade fel sorts röst, någon kraftig brytning eller dialekt, eller rent av talfel. Denna myt har nog till stor del sitt ursprung i den underbara musikalfilmen <i>Singin’ in The Rain</i>, som skildrar just denna period. Sedan har det fått bli den rådande sanningen. I vissa fall kan det ha varit sant att en skådespelare hade fel röst, men i de allra flesta fall handlade det om något helt annat. Den viktigaste skillnaden mellan att agera i stumfilm och ljudfilm är spelstilen – sättet att agera. De flesta dramer från stumfilmstiden är idag närmast outhärdliga att titta på för oss moderna människor och anledningen till det är det överdrivna minspelet och de ännu mer överdrivna gesterna. De scener som fick biopubliken för 80-90 år sedan att gråta får oss idag att skratta. Stumfilmen krävde den typen av överspel för att nå ut, när man inte hade en talad dialog som bar handlingen. De flesta av stumfilmens stjärnor kunde helt enkelt inte anpassa sig till den nya form av nedtonat spel som ljudfilmen krävde. En bidragande orsak till detta var att flertalet av de stora stjärnorna i Hollywood under stumfilmstiden saknade skådespelarutbildning. De allra flesta kom från den enkla folkliga underhållning som i USA gick under beteckningen ”Vaudeville” och i England kallades ”Music hall”. Påfallande många hade en bakgrund som cirkusartister. Dit hörde t.ex. Buster Keaton. </p><p class="MsoNormal">I Sverige var situationen annorlunda. Här var det ytterst få av stumfilmsstjärnorna som inte lyckades ta steget över till ljudfilmen, vilket berodde på att det i vårt land redan från början hade varit mestadels utbildade skådespelare som hade medverkat i filmerna. Men den svenska filmhistorien får jag återvända till i en senare blogg.</p><p class="MsoNormal">© Per Arne Edvardsson, 2011</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-25277224360251367762011-01-27T14:39:00.000-08:002011-01-27T14:49:46.937-08:00Ljudfilmsrevolutionen, Del 1<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9xyOU4_sMHnu4ypQOAOErr6101RoOMUGSUHKnSLjEnY29UGIG7JdtrKJkr0OFoTPAw3sOLHPdqkesnZP6Ltk9QckIzrkLO-weZ6YlbE3XhtmjFiQwCMMsPHlapMhWO9JHR5sC3L4Tyw/s1600/jazzsinger.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 291px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9xyOU4_sMHnu4ypQOAOErr6101RoOMUGSUHKnSLjEnY29UGIG7JdtrKJkr0OFoTPAw3sOLHPdqkesnZP6Ltk9QckIzrkLO-weZ6YlbE3XhtmjFiQwCMMsPHlapMhWO9JHR5sC3L4Tyw/s400/jazzsinger.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5567000600461279682" /></a><br /><p class="MsoNormal">Ingen händelse i filmhistorien har varit mer omvälvande än ljudfilmens ankomst. Det finns en massa gamla myter om denna händelse, så det är inte helt lätt att bena ut vad som är sant och vad som är en skröna. Om vi ska börja med den största myten, så kan man alltid fråga några allmänbildade människor vilken film som var den första ljudfilmen. De kommer säkerligen att svara <i>Jazzsångaren</i> (Alan Crosland, USA 1927). Det hade jag också gjort, fram tills för några år sedan. Att <i>Jazzsångaren</i> var den första ljudfilmen är ju en ”sanning” som har hamrats in i en från det att jag började läsa böcker om film när jag var ca 10 år. Det enda problemet är att det inte är sant. Möjligen kan man gå med på att det är en sanning med modifikation. Alla som ser <i>Jazzsångaren</i> för första gången blir besvikna, när de märker att den till 80% är en stumfilm. Det är nämligen bara ett fåtal scener som har synkront ljud och det är bara en enda scen där det förekommer ett kort avsnitt av talad dialog. De övriga ljudavsnitten är sångnummer, där Al Jolson framför sånger som antingen är äckligt sentimentala eller pinsamt klämkäcka. Fast jag måste ju tillägga att låtarna uppfattas så av oss idag. 1927 var Al Jolson världens störste ”popstjärna” och en av de första populärartister vars skivor sålde i miljonupplagor. Det upphör aldrig att förvåna mig hur den kollektiva smaken förändras, i vissa fall.<br />Ljudsystemet som användes kallades <i>Vitaphone</i>. Det fungerade så att ljudet följde med på grammofonskivor, vilket naturligtvis försvårade synkandet. Det lär ha varit vanligt att läpprörelserna på duken inte stämde så bra med ljudet som kom ur högtalarna, men för den tidens biopublik var ljudet i sig en sådan sensation att de översåg med den detaljen. Den tidens grammofonskivor var ju s.k. stenkakor, som var oerhört bräckliga. Sålunda hände det säkert ofta att någon skiva hade gått sönder på väg till bion, så vissa scener fick förbli stumma. <i>Jazzsångaren</i> var alltså inte en riktig ljudfilm, från början till slut. Det var heller inte den första film med ljudinslag. Redan i början av 1900-talet gjorde man kortfilmer där kända operasångare sjöng sina paradnummer. De sjöng live och samtidig spelade man in ljudet på fonografrulle eller grammofonskiva. Dessa filmer, som alltså var en föregångare till dagens musikvideos, visades som förspel på biograferna. Så tidigt som 1901 spelade man in sådana ”ljudfilmer” i Sverige, enligt Leif Furhammar ( se boken <i>Filmen i Sverige</i>).</p><p class="MsoNormal">Vilken var då den första riktiga ljudfilmen, om man menar en långfilm med synkroniserat ljud från början till slut? Svaret är <i>Lights of New York </i>(Bryan Foy, USA 1928). En film som nästan ingen har hört talas om och som jag, skam till sägandes, aldrig har sett. Enligt omdömena på IMDB så har den knappast något större underhållningsvärde idag, vilket gäller de allra flesta filmer från den tiden. Som ett filmhistoriskt dokument är den dock intressant, så jag hoppas få möjligheten att se den. Den var inspelad med samma klumpiga ljudsystem (<i>Vitaphone</i> med grammofonskivor), men snart skulle ett mer praktiskt ljudsystem komma. Samma år kom filmen <i>En flygarbragd</i> (<i>The Air Circus</i>, Howard Hawks, USA 1928) där man hade ett optiskt ljudspår på filmremsan. Ett system som faktiskt uppfanns så tidigt som 1906 av fransk-engelske uppfinnaren Eugene Lauste.</p><p class="MsoNormal">Det fascinerande är hur oerhört snabbt ljudfilmen slog ut stumfilmen. Redan 1929 producerades det fler ljudfilmer än stumfilmer i Hollywood och så tidigt som 1930 producerades den allra sista riktiga stumfilmen i USA. I övriga världen fortsatte man att spela in stumfilm i ytterligare något år, men i början av 30-talet var stumfilmen i stort sett utdöd. Jag återkommer till den tidiga ljudfilmen i nästa blogg.</p><p class="MsoNormal">Källor:</p><p class="MsoNormal"> Furhammar, Leif - <i>Filmen i Sverige</i><br />Bra Böcker, 1991<br /><br />Robertson, Patrick - <i>Guinness bok om Film</i><br />Forum, 1982<br /><br />http://www.IMDB.com<br />© Per Arne Edvardsson, 2011</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-51645968419624335242010-07-06T15:27:00.000-07:002010-07-06T15:37:26.635-07:00Åsa-Nisse går igen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbe-jMUuy4IaJ3RxadXURwCPj3tpnXq5C1HYgDz1nbUWD21qVz9PjmTKUfb63b6L6RUwcBlsXOUJuECkX30wnVCGuB7ba094nuYEXcQVBhSucR3YTjyZoPhgFeKy4XRS9MUYiaTdOPvw/s1600/Nya+%C3%85sa-Nisse.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbe-jMUuy4IaJ3RxadXURwCPj3tpnXq5C1HYgDz1nbUWD21qVz9PjmTKUfb63b6L6RUwcBlsXOUJuECkX30wnVCGuB7ba094nuYEXcQVBhSucR3YTjyZoPhgFeKy4XRS9MUYiaTdOPvw/s400/Nya+%C3%85sa-Nisse.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5490925487236347442" /></a><br /><p class="MsoNormal">Det finns vissa möten som man skulle ha velat vara med på. Ett sådant är mötet där någon sa:<br /><i> - Mina damer och herrar! Jag har en strålande idé!<br />- Vadååå??? <span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;">svarade alla med en nyfikenhet gränsande till besatthet.</span><br />- Vi gör en ny Åsa-Nisse-film!!!<br />- Ja, det gör vi!!! HURRA!!!</i><br />Nu vet jag ju inte om det gick till så, men jag kan inte låta bli att undra hur någon kunde få en sådan idé. Jag har tidigare skrivit om Åsa-Nisse <a href="http://lapsangsfilmblogg.blogspot.com/2008/06/sa-nisse-en-folkhemsikon.html">HÄR</a><br /><br />Jag tycker att det är roligt att titta på de gamla Åsa-Nisse-filmerna. På många sätt är de bättre nu än när de var nya. Då var de enbart undermåliga buskisfilmer, men idag har de ett stort värde som tidsdokument. De visar ett Sverige som inte längre finns. Folkhemmets Sverige, som befolkades av småbönder, hemmafruar, lanthandlare, landsfiskaler och en hel del andra företeelser som sedan länge är utrotade. Filmerna speglar alltså vårt land under den turbulenta tidsperioden 1949-69, som var just den epok då Sverige gick från att vara ett bondesamhälle till att bli en industrination. </p> <p class="MsoNormal">Frågan kvarstår dock, varför man gör en ny Åsa-Nisse-film 2010. Nu vill jag inte döma filmen förrän jag har sett den. Den behöver ju inte alls vara ens tillnärmelsevis lika miserabel som <i>Göta Kanal 2</i>. Rollistan är onekligen imponerande, med en stor del av den svenska komedieliten av idag. Kan Kjell Bergqvist och Michael Segerström axla John Elfströms och Arthur Rohléns mantlar? Det som kännetecknar de gamla Åsa-Nisse-filmerna är bl.a. att samtliga aktörer spelar över in absurdum. Ska man agera likadant nu, eller göra en mer nedtonad version? Kanske det blir en jätterolig film? Vem vet… </p> <p class="MsoNormal">© Per Arne Edvardsson, 2010 </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-90126192065200992852010-05-24T14:28:00.000-07:002010-05-24T14:33:54.621-07:00Favorit i repris: Arketypiska grundberättelser<span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; color: rgb(51, 51, 51); line-height: 20px; ">Jag repriserar här två gamla blogginlägg, eftersom jag gissar att få orkar scrolla igenom alla mina inlägg här.<br />Dessutom har denna lilla "föreläsning" uppskattas av många, har jag fått höra.<br />Håll till godo:<br /><br />Om vi undantar rena experimentfilmer, så är filmen först och främst ett medel för att berätta en historia. Det har skrivit mycket om de olika grundtyper av berättelser som ständigt återkommer, inom prosa, dramatik och film. Det tycks vara så att det finns ett litet fåtal arketypiska berättelser som ständigt återberättas, i ny form. Redan Aristoteles beskrev detta faktum. Hur många grundberättelserna är finns det olika uppfattningar om. Vissa säger att det finns sju olika, medan andra hävdar att det bara finns fyra. Det beror naturligtvis på var man drar gränserna och hur man analyserar och tolkar berättelserna. Jag tänker här nämna några av de vanligaste grundberättelserna och ge exempel ur filmens värld.<br /><br /><br /><span style="font-size: 17px; "><strong><em>Askungen<br /></em></strong></span>(Flickan av folket gifter sig med prinsen).<br /><strong><br />Filmexempel:</strong><br /><em>Notting Hill</em> (Roger Michell, 1999). I denna moderna Askungensaga är det pojken av folket (en vanlig kille som har en bokhandel) som gifter sig med prinsessan (som i vår moderna tid är en filmstjärna).<br /><br /><br /><strong><span style="font-size: 17px; "><em>Pygmalion</em><br /></span></strong>(Skulptören som blir förälskad i sitt eget konstverk).<br /><strong><br />Filmexempel:<br /></strong>Naturligtvis associerar man i första hand till George Bernard Shaws pjäs, som blev film redan 1938 under titeln <em>Pygmalion</em>(Anthony Asquith /Leslie Howard, UK 1930), men är ännu mer känd i musikalversion som <em>My Fair Lady</em> (George Cukor, USA 1964). De flesta känner nog till historien, om språkprofessorn Higgins som lär blomsterflickan Eliza att prata överklassengelska, transformerar henne till en grevinna och blir förälskad i sin egen skapelse.<br />En mer sentida Pygmalionberättelse är <em>Pretty Woman</em> (Garry Marshall, USA 1990), om den rike affärsmannen som plockar upp en prostituerad från gatan och förvandlar henne till en prinsessa. Naturligtvis blir även han kär i sin skapelse.<br /><br /><br /><strong><em><span style="font-size: 17px; ">Romeo och Julia<br /></span></em></strong>(Här använder jag Shakespeares titel, men grundberättelsen om den förbjudna kärleken mellan två ungdomar från två familjer som är dödsfiender, var gammal redan på hans tid). <strong><br /><br />Filmexempel:</strong><br /><em>West Side Story</em> (Jerome Robbins/Robert Wise, USA 1961), som ju är en modern version av Shakespeares drama, är naturligtvis den film man först kommer att tänka på, men det finns åtskilliga andra och jag tänkte ta ett svenskt exempel.<br /><em>Grabben i graven bredvid</em> (Kjell Sundvall, SVE 2002) handlar om stadsbon och bibliotekarien Desiré som blir förälskad i lantbrukaren Benny. Här är det inte deras familjer som är fiender, utan deras väsensskilda livsstilar. Staden ställs mot landsbygden och det intellektuella ställs mot det praktiska och jordbundna. Han är lika fel hennes kretsar som hon är i hans, men ändå uppstår ljuv musik dem emellan, med många komplikationer som följd.<br /><br /><br /><strong><em><span style="font-size: 17px; ">Skattjakten</span></em></strong><br />Denna grundberättelse är vanligast inom äventyrsgenren. Numera handlar det sällan om en gammaldags skatt bestående av guld, silver och ädelstenar, utan om någon annan värdefull sak som hjälten och hans rivaler letar efter. Hitchcock kallade denna sak som alla är på jakt efter ”McGuffin”. Ett nonsensord som skulle illustrera att det egentligen för publiken är oviktigt vad det är för en sak. Det viktiga är äventyret. ”Det är vägen som är mödan värd”, för att citera Karin Boye. (Jag skriver om hjälten i maskulinum eftersom denna genre tyvärr är totalt dominerad av manliga hjältar. Kvinnorna finns bara med som bihang, ofta i rollen av ”Dam i fara” som hjälten måste rädda).<br /><strong><br />Filmexempel:<br /></strong>Jag har redan nämnt Hitchcock och många av hans filmer är rena skattjakter, även om Sir Alfred var en mästare på att väva in skattjakten i komplicerade intriger så att det sällan var uppenbart.<br /><em>Jakten på den försvunna skatten</em> (Steven Spielberg, 1981) är däremot hur tydlig som helst. I detta gammaldags matinéäventyr är hjälten Indiana Jones och hans rivaler nazisterna på jakt efter Den Heliga Förbundsarken. I den tredje Indiana Jonesfilmen är det en annan mytisk relik, i from av Den Heliga Graal som eftersöks. Detta leder oss naturligtvis osökt in på Da Vinci Koden, men den filmen lämnar vi därhän, tills vidare.<br /><br /></span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; color: rgb(51, 51, 51); line-height: 20px; "><span style="font-size: 17px; "><strong><em>Odyssén</em></strong></span><br />(En ung man ger sig ut på en lång resa, upplever en massa äventyr och återvänder som en mognare och klokare person).<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />I stort sett alla roadmovies. Observera att det inte behöver handla om en fysisk lång resa med fysiska äventyr. En odyssé kan lika gärna vara en inre resa.<br />Nyligen såg jag om, i sällskap av en mig närstående kvinna, den utmärkta franska filmen<br /><em>Den spanska lägenheten</em> (Cédric Klapisch, FRA 2003). Mitt sällskap frågade mig efteråt vilken typ av grundberättelse detta var och efter en stunds funderande kom jag fram till att det handlar om en odyssé. Huvudpersonen Xavier reser från sin hemstad Paris till Barcelona, där han tillbringar ett år som student och bor i ett kollektiv ihop med ett antal ungdomar från olika länder i Europa. Här handlar det främst om en inre resa. Visserligen reser han ju till ett annat land, men väl i Barcelona rör han sig på högst begränsat geografiskt område. När han återvänder hem har han mognat och blivit klokare.<br /><br /><span style="font-size: 17px; "><strong><em>Kung Midas<br /></em></strong></span>(Kungen får sin önskan uppfylld, att allt han vidrör förvandlas till guld, men även maten förvandlas till guld och man kan ju inte äta guld…)<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />Filmer om berömda framgångsrika män (eller kvinnor) som inser att de svälter ihjäl (bildligt talat), trots att allt de rör vid blir till guld (bildligt talat). De flesta ”Biopics” (biografiska filmer) brukar snudda vid detta tema. Ett nästan övertydligt exempel är <em>The Aviator</em> (Martin Scorsese, USA 2004), om tusenkonstnären Howard Hughes som har framgång i allt han företar sig, som filmskapare, flygplanskonstruktör etc. Han dejtar vackra glamorösa filmstjärnor som Katharine Hepburn och lever ett drömliv (sett utifrån), men snart rasar hela hans tillvaro ihop och han utvecklar ett allt grövre kontrollbehov och social fobi.<br /><br />Naturligtvis kan jag som filmvetare här inte förbigå den film som alltid brukar toppa alla listor över de bästa filmerna genom tiderna: <em>Citizen Kane</em> (Orson Welles, USA 1941).Den är såpass kanoniserad att den nästan skulle kunna utgöra en arketypisk grundberättelse i sig själv, men det råder ingen tvekan om att den är baserad på myten om Kung Midas.<br /><br /><strong><em><span style="font-size: 17px; ">Faust<br /></span></em></strong>(En man säljer sin själ till djävulen i byte mot framgång)<br /><br /><em>Filmexempel:<br /></em>Hit kan man räkna de flesta biopics om framgångsrika artister och konstnärer som är hyllade och framgångsrika, men ger upp sin själ och framstår som riktiga skitstövlar. På senare år har denna genre varit mycket populär i Hollywood, med filmerna om Ray Charles och Johnny Cash som tydliga exempel. Kanske man även kan räkna filmen om Edith Piaf, <em>La vie en rose</em> (Olivier Dahan FRA 2007), hit.<br /><br /><span style="font-size: 17px; "><strong><em>Oedipus</em></strong></span><br />(Ung man mördar sin far och gifter sig med sin mor)<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />Eftersom incest är ett av de största tabuämnena (med rätta) så har knappast någon film gjorts som bokstavligen handlar om Oedipusproblematiken, utan man får tolka det bildligt. Ofta vrider man till temat, som i klassikern <em>Mandomsprovet</em> (Mike Nichols, USA 1967), där det hela utvecklas till ett triangeldrama mellan unge Benjamin, hans fars kompanjons fru och hennes dotter.<br /><br />En annan variant på Oedipus är naturligtvis <em>Psycho</em> (Alfred Hitchcock, USA 1960), om en minst sagt osund relation mellan mor och son. Mer än så vill jag inte berätta, ifall någon (mot förmodan) inte har sett filmen i fråga.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008-2010.</span></div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-8271504282438423502010-03-16T17:41:00.000-07:002010-03-16T17:46:32.205-07:00Fantasilöst filmsnusk<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS4ODuMjqFoqm3BksdIq8jKKSLW_gcfydf1hW4UrkCmHmI8SlcdqzndPxeINVj9CaJe2P7pZaLQ5GNGGlgnaiYiUmFRxbJ0EJImXB8T9dFHhTXHbO7GHrPTBgAQwl6oJ5Ec7Zv0wMaYg/s1600-h/Nallar.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 394px; height: 254px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS4ODuMjqFoqm3BksdIq8jKKSLW_gcfydf1hW4UrkCmHmI8SlcdqzndPxeINVj9CaJe2P7pZaLQ5GNGGlgnaiYiUmFRxbJ0EJImXB8T9dFHhTXHbO7GHrPTBgAQwl6oJ5Ec7Zv0wMaYg/s400/Nallar.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5449397699542504194" /></a><br />Denna text har jag tidigare publicerat på <a href="http://lapsangsfunderingar.blogspot.com/">min andra blogg</a>, där jag skriver om allt mellan himmel och jord.<br /><br />Först vill jag varna alla känsliga personer för att det kan förekomma några s.k. ”runda ord” i denna blogg, så ni som är pryda gör klokast i att klicka bort er härifrån genast.<br /><br />Jag har inte sett speciellt många <em>porrfilmer</em> i mitt liv. Den senaste tiden har jag dock haft möjlighet att se några, eftersom jag har haft <em>Canal+</em> gratis i några veckor. Som den filmvetare jag är så var jag naturligtvis nyfiken på att analysera genren närmare. Då slog mig att de allra flesta porrfilmer inte gör mig det minsta kåt. Jag tänder helt enkelt inte på att se plastiga tjejer med silikontuttar och grotesk ansiktsmakeup, som stönar:<br />"- Yeah! Yeah! Fuck me! Fuck me!!!"Det är alltför uppenbart att deras upphetsning är spelad och att de dessutom är totalt obegåvade skådespelerskor.<br /><br />Min upphetsning blir inte precis större av att titta på de manliga aktörerna. Jag betraktar mig som heterosexuell, men kan ändå tycka att en välbyggd naken man är väldigt vacker. Vackra män är det dock ont om i porrfilmer. De är i allmänhet två olika typer.<br />1. <em>Muskelknutten</em> som har ätit för mycket anabola steroider och mest ser ut som en gorilla.<br />2. <em>Degklumpen</em>, med gigantisk ölmage, som dessutom ofta döljer sin flintskallighet genom att raka huvudet.<br /><br />Nästa avtändande faktor är <em>miljöerna</em>. Oftast är det minst sagt torftig scenografi.Påtagligt många porrfilmer verkar vara inspelade i lagerlokaler.<br /><br />Nästa icke upphetsande detalj är <em>samlagsställningarna</em>. De knullar ofta i ställningar som borde leda till att de efteråt har ont i varenda led och varenda muskel. Förmodligen är det väl för att fotograferna ska kunna komma åt för närbilder i alla vinklar.En annan icke erektionsfamkallande faktor är de högklackade skorna. Högklackat kan ibland vara sexigt, men ALDRIG när man har sex. Jag skulle definitivt aldrig vilja ha sex med någon som har på sig decimeterhöga smala och vassa klackar. Risken är uppenbar att man skulle råka få en klack i magen, eller på ett ännu otrevligare ställe.<br /><br />Sedan kommer vi till <em>bildlösningarna</em>, där fantasin är obefintlig. Det blir snart extremt långtråkigt med alla närbilder av en kuk som åker in och ut ur en fitta.<br /><br />Den sista punkten jag tänkte ta upp är <em>filmmusiken</em>, som verkar vara "komponerad" av en 15-åring som vet mer om datorer än om musik. Oftast är det totalt fantasilös technopop som blir oerhört enerverande att lyssna på efter ett tag.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2010Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-31245710173899489792009-10-28T15:36:00.000-07:002010-08-12T16:35:11.703-07:00Den romantiska komedin<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguGMY-2J6IEjC_0stHgB9bYu7DrCAxCWbPsI8NUELgVeLlFzvkroVwI3hqzmfo2pa4FDcpHxRaOGpg8PToVoiWSUOHmBrsdkWfYRM__qwrY7oufsW7rvrHjg7eYE2dDEJ4MbwY5DvzXg/s1600-h/untitled.bmp"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 350px; height: 236px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguGMY-2J6IEjC_0stHgB9bYu7DrCAxCWbPsI8NUELgVeLlFzvkroVwI3hqzmfo2pa4FDcpHxRaOGpg8PToVoiWSUOHmBrsdkWfYRM__qwrY7oufsW7rvrHjg7eYE2dDEJ4MbwY5DvzXg/s400/untitled.bmp" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397785605544639458" /></a><br />En av de överlägset mest populära filmgenrerna är den romantiska komedin, även känd som <em>”rom-com”. </em>Denna genre är nästan lika gammal som spelfilmen själv. Redan på 1910-talet var genren populär. Mack Sennet, som skulle kunna kallas <em>”Stumfilmskomikens fader”, </em>utforskade tidigt genren i fråga. Oftast var det hans väninna Mabel Normand som spelade hjältinnan och i några filmer fick hon spela mot den unge engelske music hall-komikern <em>Charlie Chaplin</em>, som hade upptäckts av Sennet.<br /><br />Det var dock först genom ljudfilmens genombrott som genren tog fart på allvar. Jag har tidigare berättat här om <em>Screwball</em>, den speciella typ av romantisk komedi som hade sin storhetstid under 30-talet. Jag konstaterade då att man ofta än idag kan se screwball-influenser i nya Hollywoodfilmer.<br /><br />Om vi ska koncentrera oss på den mer traditionella romantiska komedin, så finns det ett antal genrekonventioner som tycks vara obligatoriska inslag.<br /><br />Grundberättelsen är alltid densamma:<br />Pojke möter flicka, de skiljs åt (ofta genom missförstånd), de återförenas och lever lyckliga i alla sina dagar. Runt denna enkla storyline väver man berättelsen och det tycks inte finnas några gränser för hur mycket man kan variera temat. Till genrekonventionerna hör att så gott som alla romantiska komedier utspelas i en <strong>storstad</strong>. I gissningsvis 80% av alla amerikanska rom-coms råkar staden vara New York. Att storstaden är en lämplig bakgrund är egentligen inte så konstigt. Eftersom filmerna inom genren i allmänhet innehåller mycket dialog, så krävs det att karaktärerna ofta byter miljöer för att det inte ska bli tjatigt. Vanliga miljöer för karaktärerna i en rom-com är parker (där man flanerar och pratar), caféer (där man sitter och pratar), samt miljöer där det rör sig mycket folk. Det är väldigt vanligt med en scen som utspelar sig på ett zoo och en scen i ett konstgalleri är nästan obligatorisk. Det skulle naturligtvis gå att spela in en rom-com i en småstad, men det skulle kräva betydligt mer jobb att hitta spännande miljöer i Säffle än i New York.<br /><br />En viktig karaktär i en rom-com är <strong>bäste kompisen/bästa väninnan</strong>. Hans/hennes funktion är att vara ett bollplank för huvudpersonen att diskutera sina kärleksproblem med. Extra tydligt blir detta i en av de allra mest framgångsrika romantiska komedierna genom tiderna, <em>När Harry träffade Sally </em>(Rob Reiner, USA 1989). Där har Harry sin bäste kompis och Sally har sin och det hela ställs på sin spets när deras respektive bästisar blir ett par. På senare år har den politiska korrektheten drabbat Hollywood. På det glada 30-talet förbjöd <em>Hayskoden</em> alla antydningar om homosexualitet, så bögar eller flator letar man förgäves efter i screwball-komedierna. Detta trots att manusförfattarna påfallande ofta var homosexuella och lade in små antydningar som gick över huvudena på censorerna och därför slank igenom nätet. Detta ämne får jag återkomma till en annan gång. Idag råder snarast det motsatta förhållandet i Hollywood. Det är nästan omöjligt att göra en rom-com utan att ha med minst en homosexuell karaktär. I de flesta fall är det en man, för kvinnlig homosexualitet är fortfarande tydligen känsligare i Hollywood. Han har ofta rollen som killkompis till den kvinnliga huvudkaraktären.<br />Ett av de tidigaste exempel jag kan erinra mig är Rupert Everetts karaktär i <em>Min bäste väns bröllop</em> (P.J. Hogan, USA 1997). Ett annat tecken på politisk korrekthet är att det har blivit allt vanligare att den manlige huvudpersonen har en bäste kompis som är <strong>svart</strong>. Ett av de tidigaste exemplen på detta är <em>Du har mail </em>(Nora Ephron, USA 1998), där ståuppkomikern Dave Chappelle spelar Tom Hanks bäste polare. Så sent som häromdagen såg jag den tämligen färska rom-comen <em>Definitely, maybe </em>(Adam Brooks, USA 2008) och kunde inte låta bli att fnissa när denna färska genrekonvention åter dök upp. Här spelas han av den för mig obekante aktören Derek Luke. Naturligtvis är det positivt att mörkhyade och homosexuella karaktärer idag får synas i mainstreamfilmer från Hollywood, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt att de reduceras till politiskt korrekta alibin, vilket alltför ofta är fallet.<br /><br />Till sist har vi en av de allra mest kända genrekonventionerna:<br /><strong>Den offentliga kärleksförklaringen</strong>.<br />Den förekommer i slutscenen och i 99 fall av 100 är det den manlige huvudkaraktären som står för den. Den kan äga rum på en stor fest, på en restaurang, från scenen på en teater, eller på en centralstation under rusningstrafik. Det viktiga är att det ska vara så många åhörare som möjligt. Det slutar med att hon naturligtvis smälter, vi ser paret kyssas och alla åhörarna visslar och applåderar. Detta måste anses vara den ingrediens i den romantiska komedin som är allra minst realistisk. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som har bevittnat ett dylikt spektakel i verkligheten och än mindre någon som har varit den ena parten i en dylik teatralisk scen.<br /><br />Nu kanske en del tror att jag tycker illa om romantiska komedier, men det gör jag inte alls. Jag älskar faktiskt genren i fråga, men efterlyser en större variation och väntar på en ny <em>När Harry träffade Sally</em>, som på sin tid var en epokgörande film inom en redan då uråldrig genre.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2009Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-59148610181151130672009-05-31T16:46:00.000-07:002009-05-31T16:54:58.519-07:00Åldersskillnader på film och i verkligheten<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0Ysz-YeaHE_3xunr8RPA6-1rYys52xX1orR7DoFUD2KV9cNlmsgh0VKOl6EyCSMuq2jFlgSwtKD5F_Zyfnqi_Xqetd2nsMulT2pVvOsT5SQ4Pc-D95ja3KKZNpB71YRKsV_OXYHDKXA/s1600-h/tt0097576_largeCover.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5342140647306411282" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 267px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0Ysz-YeaHE_3xunr8RPA6-1rYys52xX1orR7DoFUD2KV9cNlmsgh0VKOl6EyCSMuq2jFlgSwtKD5F_Zyfnqi_Xqetd2nsMulT2pVvOsT5SQ4Pc-D95ja3KKZNpB71YRKsV_OXYHDKXA/s400/tt0097576_largeCover.jpg" border="0" /></a><br /><div>I dagarna har filmen <em>Last Chance Harvey</em> premiär i Sverige. I huvudrollerna ser vi två skådespelare som råkar höra till mina favoriter, nämligen Dustin Hoffman och Emma Thompson. Det som fick mig att skriva om denna film är dock det intressanta ämnet <em>åldersskillnader på film</em>. De båda nämnda skådespelarna spelar nämligen ett kärlekspar och det intressanta i detta faktum är att Dustin Hoffman är född 1937, medan Emma Thompson är född 1959. Det hade sålunda varit mer logiskt om de hade spelat far och dotter.<br /><br />Det är dock långt ifrån första gången som detta förekommer på film. Det är inte heller på långa vägar den största åldersskillnad som har förekommit mellan två älskande på film.<br />I <em>På tal om Afrodite</em> (Woody Allen, USA 1996) spelar Helena Bonham Carter (född 1966) maka till Woody Allen (född 1935). Å andra sidan är det ännu större skillnad mellan Mr Allen och hans fru i verkligheten, som är född 1973.<br /><br />Utan att ha gått igenom samtliga filmer i världshistorien, så gissar jag att ett av de största åldersgapen förekommer i filmen <em>Entrapment</em> (John Amiel, USA 1999). Här faller gamle Sean Connery (född 1930) för Catherine Zeta-Jones (född 1969). Han skulle alltså kunna vara hennes farfar!<br /><br />Det finns även exempel på när den verkliga åldersskillnaden har varit mindre än den ska föreställa vara i filmen. Ett av de mest berömda exemplen är <em>Mandomsprovet</em> (Mike Nichols, USA 1967), där Dustin Hoffmans 21-årige student inleder ett förhållande med sin fars kompanjons 45-åriga fru, spelad av Anne Bancroft. I själva verket var Hoffman när filmen hade premiär <em>30 år</em>, medan Bancroft var <em>36.</em> De var alltså nästan jämngamla!<br /><br />Ett annat exempel är när Sean Connery spelade Indiana Jones far i filmen <em>Indiana Jones och det sista korståget</em> (Steven Spielberg, USA 1989). I själva verket är han endast tolv är äldre än Harrison Ford, så det måste vara en av de yngsta fäderna i historien!<br /></div><br /><div>© Per Arne Edvardsson, 2009</div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-53515241033373023822009-03-29T16:49:00.000-07:002009-03-29T16:53:49.990-07:00Nätdejting på film och i verkligheten<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNaDoTsqNdw5H-nv8s986MIC534wrOiC9VySHund2oldlqt0so44ks8fejvAXs4GCmxoWTrMbF3Lb2ZG6fFq7CARr8Q412rm_X74JBsSK2p_VAqLQPA0l3K860x4pRXRPYIGuy3R2-4Q/s1600-h/tt0128853_largeCover.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5318762193565061970" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 261px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNaDoTsqNdw5H-nv8s986MIC534wrOiC9VySHund2oldlqt0so44ks8fejvAXs4GCmxoWTrMbF3Lb2ZG6fFq7CARr8Q412rm_X74JBsSK2p_VAqLQPA0l3K860x4pRXRPYIGuy3R2-4Q/s400/tt0128853_largeCover.jpg" border="0" /></a><br /><div>Härom veckan såg jag den svenska filmen <em>Sök</em> (Maria von Heland, 2006) på TV.<br />Jag minns att den fick ljum kritik när den var ny, men jag var ändå lite nyfiken, eftersom det är en film om <em>nätdejting</em>. Jag har själv stor erfarenhet av den hobbyn nämligen. Jag blev gruvligt besviken på filmen, som uppenbarligen var författad och regisserad av någon som inte har någon erfarenhet av ämnet i fråga. För det första hade vi reaktionerna från omgivningen på huvudpersonens nätdejtande. Alla hennes vänner och anhöriga var chockade och avståndstagande eller åtminstone förvånade. Jag tänkte bara <em>”Men hallå???”<br /></em>Det finns väl ingen idag som ens höjer på ögonbrynen över att någon har träffat någon på nätet?Nästan alla jag känner som befinner sig i en s.k. parrelation har träffat sin partner på nätet. Det är det i särklass vanligaste sättet att träffas idag. Åtminstone i en storstad som Göteborg.<br /></div><br /><div>Sedan fick vi naturligtvis följa med på några av hennes ”skräckdejter”, vilket också fick mig att baxna. Visst har jag också varit med om katastrofala dejter, men det var <strong>före </strong>Internet när jag en period roade mig med att svara på gammaldags kontaktannonser. Finessen med nätdejtande är just att man kan prata på nätet en tid innan första dejten, så märker man om någon är helt fel. Självklart utbyter man även foton, så man slipper bli chockad av personens utseende.<br />I filmen <em>Sök</em> däremot så råkar naturligtvis Amanda Ooms karaktär ut för alla typer av missfoster, inkluderat en verklig psykopat som jagar henne över halva Stockholm. Säkert kan en och annan psykopat lyckas dupera någon på nätet, men de allra flesta med sådan drag avslöjar sig ganska snabbt om man har pratat med dem på MSN ett par gånger. Jodå: det finns kvinnliga psykopater också!<br />Man får även se hur hon tvingas sitta och umgås med killar som hon absolut inte har någonting gemensamt med. Jag upprepar: <em>Men hallå!!!<br /></em>Innan man träffar någon från nätet så nätpratar man ju ett tag och då märker man ju om man inte har något gemensamt.<br /></div><br /><div>Den första filmen om nätdejting (eller åtminstone den första kända storfilmen om ämnet) var<br /><em>Du har mail</em> (Nora Ephron, USA 1998). Den är rolig att se idag, som ett tidsdokument. Det finns ju få prylar som så snabbt blir omoderna som datorer. Det räcker att en film är tio år gammal så känns datorerna (med tillhörande hårdvara och mjukvara) i filmen fullkomligt uråldriga. 1998 var det fortfarande långt ifrån alla som hade en Internetuppkoppling hemma. Själv skaffade jag Internet först 2001. Det var alltså fortfarande hippt att surfa på nätet och inget som alla gjorde. När man idag ser Du har mail, så skrattar man åt att de hippa New York-människorna sitter där och kopplar upp sig med <strong>snigelmodem</strong> (28k?) och man hör det där surrandet, sprakandet och tutandet som idag känns lika arkaiskt som ljudet av en skrivmaskin. När de chattar använder de <em>AOL – America On Line</em>, som väl ingen har använt sedan 1999. Man hajar också till över att de inte utbyter foton på nätet, tills man erinrar sig att det knappast var möjligt 1998. Ingen hade digitalkamera på den tiden, så i så fall fick man först scanna in ett foto. Att skicka ett foto med ett 28 k-modem hade dessutom tagit en halv dag, även om det bara var i passfotostorlek, så det var knappast aktuellt.<br /><br />Till sist undrar jag om ni, mina eventuella läsare, har tänkt på hur stor dominans det är av <em>Apple</em>-datorer i filmer? Inte bara i amerikanska filmer, utan även i svenska, som den ovannämnda. I nio fall av tio när en dator visas i bild så är det en <em>Apple</em>-logga på locket.<br />Det är ju ett förhållande som knappast speglar verkligheten. Jag känner, mig veterligen, inte en enda person som har en <em>Apple Macintosh</em>.<br />Hur har då detta fenomen uppstått? Törs vi gissa att det handlar om <strong>PRODUKTPLACERING…?<br /></strong></div><br /><div><strong>©</strong> Per Arne Edvardsson, 2009 </div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-84646030912459384962009-01-24T15:08:00.000-08:002009-07-25T16:53:02.171-07:00That's Entertainment!<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDSk-ZMxUT0ic2-N5DDWnc7d4seDC9co1xt1OlXYO4aM4HX5Fqd3OtnzVUIVqmKWNOVCC8-2O-Dm_dZ173zJ3PtS32NA5k-v1LDfi5591BbPtQzIEjcL0mLNn_L0aCl933tYMPqcdzlw/s1600-h/mgm-logo.jpg"><img style="MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 225px; FLOAT: right; HEIGHT: 143px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5295003363087316610" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDSk-ZMxUT0ic2-N5DDWnc7d4seDC9co1xt1OlXYO4aM4HX5Fqd3OtnzVUIVqmKWNOVCC8-2O-Dm_dZ173zJ3PtS32NA5k-v1LDfi5591BbPtQzIEjcL0mLNn_L0aCl933tYMPqcdzlw/s400/mgm-logo.jpg" /></a><br /><div>Nyligen visade SVT kavalkadfilmen <em>That's Entertainment</em> (1974). Jag älskar verkligen den filmen, för man får riktigt frossa i musik, glitter och akrobatiska dansnummer från när Hollywood var som bäst. När filmen sammanställdes levde fortfarande många av de största stjärnorna från denna gyllene epok, så vi får möta bl.a. James Stewart, Bing Crosby, Frank Sinatra, Fred Astaire och Gene Kelly, som alla fortfarande var vid god vigör 1974.<br /></div><br /><div>Jag ska bespara er en längre föreläsning om Hollywoods historia, den här gången, men under den s.k. <em>Studioeran</em> fanns det åtta stora filmbolag i Hollywood. Alla som kan sin filmhistoria vet att <em>Metro Goldwyn Mayer</em> var det av de stora filmbolagen som specialiserade sig på musikaler. Även andra filmbolag producerade musikaler och <em>MGM</em> gjorde även filmer i andra genrer, med bl.a. Bröderna Marx, men det var inom filmmusikalens område som <em>MGM</em> var som bäst.<br /><br />De första filmmusikalerna dök upp strax efter ljudfilmens genombrott och till en början handlade det om mer eller mindre avfilmade revyer, som fick fantasilösa titlar som <em>The Hollywood Revue of 1929</em>. Den typen av filmer är tämligen outhärdliga att titta på idag, mer än som ren kuriosa och tidsdokument. Den verkliga filmmusikalen föddes på 30-talet och var i de allra flesta fall en romantisk komedi, där handlingen med jämna mellanrum avbröts av sång och dansnummer. Observera att de sånger som framfördes i dessa musikalnummer i de flesta fall <strong>inte</strong> var specialskrivna för den filmen. Det var snarare en regel än ett undantag att man återanvände gamla låtar. I extramaterialet till DVD-utgåvan av <em>Singin’ in The Rain</em> kan man få se hur låten som givit filmen sitt namn redan hade använts i ett sett stort antal filmer, när nämnda film med Gene Kelly1952 slutligen erbjöd den slutgiltiga versionen som vi alla känner.<br /></div><div>Filmmusikalgenren nådde sin höjdpunkt under 40- och 50-talen, med stjärnor som Fred Astaire, Ginger Rogers, Gene Kelly, Ann Miller, Cyd Charisse m.fl. Oftast var inte intrigerna speciellt utvecklade i dessa musikaler. Det beskrivs bra av Frank Sinatra i inledningen till <em>That's Entertainment:<br />”Boy meets girl, boy loses girl, boy sings a song and gets girl”<br /></em>Det som främst attraherar mig personligen med dessa MGM-musikaler är att de erbjuder en total verklighetsflykt. De utspelar sig i en total fantasivärld, där huvudpersonerna är karikatyrer som rör sig i en värld av målade kulisser. Man gör inte anspråk på att försöka sig på någon form av realism, utan det är 100% fiction. Den klassiska filmmusikalens era varade i knappt tre decennier. TV: s genombrott på 50-talet ledde till att publikens biovanor förändrades. När man kunde se verklighetens krig och elände i sitt vardagsrum så kanske Hollywoods glittrande musikaler kändes lite väl avlägsna från verkligheten. Om man undantar 60-talets två braksuccéer <em>My Fair Lady</em> och <em>Sound of Music</em>, som var den gamla filmmusikalens två sista praktverk, så dog genren sakta under andra halvan av 50-talet.<br /></div><div><br />Man fortsatte att producera musikaler i Hollywood, men de var av en annan sort. Plötsligt erbjöd inte musikalerna enbart en verklighetsflykt, utan man valde musikalens form för att skildra nutiden och samhällsproblem. Utvecklingen startade med <em>West Side Story</em> och kulminerade på 70-talet med <em>Saturday Night Fever</em>. Kanske man kan nämna <em>Cabaret</em> i detta sammanhang, men det är tveksamt om <em>Cabaret</em> verkligen är en musikalfilm, eftersom musiknumren framförs från en teaterscen i filmen och inte är direkt kopplade till filmens handling.<br /></div><div>Den gamla typen av filmmusikal fick ett uppsving 2001, med filmen <em>Moulin Rouge</em>. Den är i mångt och mycket en gammaldags musikalfilm, eftersom karaktärerna brister ut si sång (som på den gamla goda tiden) och man återanvänder gamla låtar istället för att bruka specialskrivna sånger. <em>Moulin Rouge</em> har dock, trots sin stora framgång, inte fått några direkta efterföljande. Kanske det beror på att musikalfilmer är så dyra att producera at man hellre gör film av en framgångsrik scenmusikal, som i fallen med <em>Evita</em> och den aktuella <em>Mamma Mia</em>. Båda de filmerna var ju givna kommersiella succéer från början, eftersom de var två av de mest framgångsrika scenmusikalerna i modern tid.<br /></div><br /><div>© Per Arne Edvardsson, 2009</div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-86075707972939750992008-10-06T15:27:00.000-07:002008-10-28T17:16:06.003-07:00Paul Newmans äventyr i DDR<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU8gJeCoDex6D5gy3E1Z9GDphY_xB1Z-vlUrMdCZSVraxyiw8hPdoaIGvnsp5KXbGnsFEumA5yn9oxI5LBh3jC9KU9l8l_HnFgv83lkJhAyNftHzkoj2319bfOpGSIWi7aDzSzNLIc9g/s1600-h/torn_curtain.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5254173751342059554" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 297px; CURSOR: hand; HEIGHT: 417px" height="477" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU8gJeCoDex6D5gy3E1Z9GDphY_xB1Z-vlUrMdCZSVraxyiw8hPdoaIGvnsp5KXbGnsFEumA5yn9oxI5LBh3jC9KU9l8l_HnFgv83lkJhAyNftHzkoj2319bfOpGSIWi7aDzSzNLIc9g/s400/torn_curtain.jpg" width="287" border="0" /></a> Paul Newman avled nyligen och han förtjänar verkligen en hyllning. Jag ska inte räkna upp alla hans stora roller i klassiska filmer, utan tänkte här göra lite reklam för en film som är sorgligt underskattad och bortglömd. Jag syftar på Alfred Hitchcocks film <em>En läcka i ridån</em> (Torn Curtain, 1966). Det finns knappast någon filmregissör vars verk har analyserats mer ingående än Alfred Hitchcock. De flesta filmvetare och skribenter brukar dock avfärda <em>En läcka i ridån</em> som en av mästerregissörens svagare filmer. Jag kan hålla med om att den inte riktigt når samma höjder som Hitchcocks största mästerverk <em>Fönstret mot gården</em>, <em>Mannen som visste för mycket</em> eller <em>I sista minuten</em>. Jag hävdar dock att den står sig mycket bra i jämförelse med många andra av hans mer kända filmer. Jag anser definitivt att den överträffar såväl <em>Slå nollan till polisen</em> som den klart överskattade <em>Fåglarna</em>.<br /><br /><em>En läcka i ridån</em> var officiellt Hitchcocks <em>femtionde</em> långfilm som regissör (jag betonar ordet <em>officiellt</em>, eftersom han lär ha regisserat ett par stumfilmer som han inte krediterades för).<br /><em>En läcka i ridån</em> fick ljum kritik vid premiären. Framförallt ansågs den vara gammaldags. En sak som slår en när man ser filmen idag är att de flesta scener (även utomhusscener) är inspelade i studio istället för <em>”on location”.</em> Under Hollywoods storhetstid (ca 1920-60) var detta förfarande snarare en regel än ett undantag, vilket berodde på att det blev billigare och enklare så. Man slapp riskera inställda inspelningsdagar p.g.a. av dåligt väder, man slapp dyra resor med tillhörande transport av filmteam och rekvisita och framförallt slapp man många tekniska bekymmer. Den tidiga ljudfilmen krävde en mycket skrymmande och otymplig utrustning som var nästan omöjlig att släpa med sig ut i naturen, så i den mån som scener filmade <em>”on location”</em> förekom på 30-40-talen så var de oftast inspelade som stumfilm, med ljudeffekter och eventuell dialog pålagd i efterhand. I mitten av 60-talet hade dock den tekniska utvecklingen kommit såpass långt att de allra flesta regissörer sedan länge hade slutat spela in i studio. Man ansåg (med rätta) att filmen blir betydligt mer realistisk om man använder äkta natur, äkta gator och äkta hus istället för kulisser. Under studioeran använde man ofta s.k. <em>mattemålningar</em>, vilket är bakgrunder som är målade på gigantiska glasskivor. Anledningen till att man målade på glas var att illusionen fungerar bättre då än om man målar på en skärm av trä eller papp.<br /><br /><em>En läcka i ridån</em> var en av de sista filmer där man genomgående använde sig av denna redan då omoderna teknik. I många scener syns det alltför tydligt att skådespelarna agerar mot en målad bakgrund. Det är begripligt att detta av tidens recensenter sågs som ett tecken på att Alfred Hitchcock var en gammal stofil som inte hängde med i den moderna utvecklingen. Idag ser man detta med delvis andra ögon. Vissa filmvetare har varit inne på att Hitchcock förmodligen medvetet valde denna teknik som en form av <em>främmandegörning.</em> För eventuella läsare som inte är bekanta med denna term så innebär det att en film- eller teaterdramatiker medvetet bryter illusionen för att medvetandegöra åskådaren om att han/hon bevittnar ett skådespel och inte verkligheten.<br /><br />En läcka i ridån är, trots sin eventuella gammalmodighet, en mycket underhållande film, med två enastående skådespelare i huvudrollerna. Paul Newman spelar en atomfysiker som hoppar av till DDR och hans fästmö, spelad av Julie Andrews, följer med mot hans vilja. <em>En läcka i ridån</em> är intressant som ett tidsdokument från Kalla kriget. Berättartekniken är lite annorlunda. Den första delen av filmen berättas ur den kvinnliga huvudpersonens perspektiv och man förundras med henne över fästmannens underliga beteende och slutliga avhopp. Andra delen av filmen berättas ur mannens perspektiv och man får nycklarna till hans beteende. I den avslutande delen får man följa dem båda utifrån, mot historiens rafflande upplösning. En liten poäng är att ingen mindre än <em>Jan Malmsjö</em> dyker upp i en liten roll i slutet av filmen, som en ivrig pressfotograf som på klingande skånska frågar efter ”<em>Den amerikanske professorn</em>”.<br /><br />Att Julie Andrews spelade den kvinnliga huvudrollen hade säkert att göra med att hon vid denna tidpunkt i sin karriär var heligt trött på att alltid spela ljuva och präktiga guvernantstyper. Detta var två år efter hennes stor genombrott <em>Mary Poppins</em> och bara ett år efter den film som hon för evigt skulle komma att förknippas med – <em>Sound of Music</em>. Hon har själv berättat i intervjuer om hur hon medvetet sökte andra typer av roller, för att tvätta bort präktighetsstämpeln. Senare fick hon god hjälp av sin man, regissören Blake Edwards, som bl.a. skrev in nakenscener åt henne i en film, men nu kom jag från ämnet.<br /><br />Paul Newman lär ha ställt till en hel del bekymmer för Hitchcock. Det började med att han efter att ha läst manuset skickade en lång lista på felaktigheter och brister i texten, vilka han ansåg borde korrigeras. Det var knappast en bra start på deras samarbete och det blev inte bättre när Paul Newman under filmandet hade åsikter om <em>allting.</em> Hitchcock var van vid sina favoritaktörer Cary Grant och James Stewart, som gjorde vad de blev tillsagda men ändå hade en personlig touch. Paul Newman, däremot, hade studerat vid den berömda <em>Actor’s Studio</em> och var en s.k. <em>Method Actor</em>, som inte spelade en roll utan <em>levde</em> en roll. Allt detta ställde bara till besvär för gamle Hitchcock, vilket kanske färgade av sig i slutresultatet. Jag rekommenderar dock alla att ge denna oförtjänt bortglömda Hitchcockfilm en chans. Den är bättre än sitt rykte!<br /><div><br /><br /><div>© Per Arne Edvardsson, 2008 </div></div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-29065860981839196702008-09-10T15:31:00.000-07:002008-10-28T17:15:28.615-07:00Sigge Fürst - en artist värd att minnasJag har nyligen startat ytterligare en blogg, där jag skriver om lite av varje. Titta gärna på:<br /><a href="http://lapsangsfunderingar.blogspot.com/">http://lapsangsfunderingar.blogspot.com/</a><br /><br />Här följer en text, med en viss filmanknytning, som jag hämtat från min andra blogg:<br /><br />Vissa artister har ett evigt liv, andra glimtar till under en kort tid, och några har en lång framgångsrik karriär, för att sedan snabbt falla i glömska. Jag tänkte berätta lite om en sådan.<br /><br /><strong>Sigge Fürst</strong> (1905-84) hade en längre och mer framgångsrik karriär än d<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWIabn18_U2u_qQyKf4VlIbKBQkQ9bIJYEgBAy7ae4YbPLxwHwmguuJSynwzQgGKwsd-kJbkBL5ekPWE0EbZk7iaJeYJd_o1iXgRJOYKvu6k5HChevzsNQm8LGMU-N37i7y_N64xOFmQ/s1600-h/Sigge+F.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5244526145283211890" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWIabn18_U2u_qQyKf4VlIbKBQkQ9bIJYEgBAy7ae4YbPLxwHwmguuJSynwzQgGKwsd-kJbkBL5ekPWE0EbZk7iaJeYJd_o1iXgRJOYKvu6k5HChevzsNQm8LGMU-N37i7y_N64xOFmQ/s400/Sigge+F.jpg" border="0" /></a>e flesta svenska artister under 1900-talet. Ändå är han idag på väg att glömmas bort. Det är nog få personer under 35 år som minns honom idag, men vi som växte upp på 70-talet minns honom fortfarande, eftersom han då fortfarande var ett mycket vanligt förekommande ansikte i filmer, TV-serier, samt som sångare och underhållare i olika nöjesprogram. Jag betonar ordet <em>ansikte</em>, eftersom hans utseende var mycket speciellt. Han liknade ingen annan. Jag minns också hans radioprogram <em>Frukostklubben</em> som sändes varje lördagsmorgon 1946-78 (med enstaka uppehåll), inte minst för att de då okända <em>Galenskaparna </em>gjorde sin TV-debut i det allra sista programmet av denna radioklassiker. Det faktum att det sista programmet även sändes i TV visar hur stor Sigge Fürst var. Han var även populär programledare i flera TV-produktioner, genom åren. I svensk TV:s barndom ledde han familjeprogrammet <em>Sigges Cirkus</em>, som lär ha varit otroligt populärt. Jag har sett något klipp från den serien och idag ter sig naturligtvis programmet fruktansvärt mossigt, men det är inte Sigges fel. Ytterst få TV-program från 50-talet är uthärdliga att titta på idag.<br /><br />Få svenska skådespelare har medverkat i lika många filmer som Sigge Fürst. Enligt <em>imdb.com</em> medverkade han i 140 filmer (varav några TV-serier) under åren 1931-81. Enligt <em>Svensk Filmdatabas</em> (som jag litar mer på eftersom Svenska Filminstitutet står bakom) gjorde han sin filmdebut redan 1928 i stumfilmen <em>Hans Kungl. Höghet shinglar</em> (Regi: Ragnar Hyltén-Cavallius). Uppseendeväckande ofta spelade Sigge Fürst polis på film. Denna typecasting kan ha att göra med det faktum att han faktiskt arbetade som polis 1927-30, innan längtan till rampljuset tog över. Sigge Fürst spelade främst i komedier, men medverkade även i en del tyngre filmer där han visade sig även behärska dramatiska roller. Bl.a. hade han en roll i Bergmanfilmen <em>Sommaren med Monica</em>.<br /><br />Förutom de redan nämnda karriärerna inom radio, TV och film så var Sigge Fürst en mycket omtyckt sångare och estradör. För en modern publik ter sig tyvärr såväl hans repertoar som hans stil på scenen oerhört daterade. Man ler lätt, av fel skäl, när man ser honom stå rätt upp och ner och sjunga klämmiga glada schlagers i marschtakt, med sin kraftfulla barytonstämma.<br />De flesta av låtarna på hans repertoar känns dessutom omöjliga idag. Viken sångare av idag skulle ens komma på tanken att släppa en singel med titeln <em>Fyra skäggiga furirer</em> ?<br />Men man får aldrig göra det misstaget att man hånar eller kritiserar en artist som levde och verkade i en helt annan tid. Smaken hos publiken förändras, i takt med att allt annat i vår värld förändras. Jag ska inte nämna några namn, men jag skulle kunna räkna upp flera artister som är hur coola och ”feta” som helst bland ungdomar just nu, men garanterat kommer att skrattas åt om tjugo år, på samma sätt som vi i min generation skrattar när vi tittar på gamla klipp med 80-talsartister som <em>Trance Dance</em>. Sigge Fürst ägde dock kvaliteter som de flesta av dagens mest heta artister inte ens kommer närheten av, så han förtjänar att inte glömmas bort!<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008<br /><br />Källor:<br /><em>imdb.com<br />Svensk Filmdatabas</em>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-2061704564550669322008-08-25T17:10:00.000-07:002008-10-28T17:14:40.163-07:00Fransk filmJag har länge haft en speciell förkärlek för franska filmer. Jag är medveten om att man aldrig ska generalisera, för visst finns det franska filmer som är hur dåliga som helst, men generellt håller film från Frankrike en högre klass än film från något annat land. Jag kan bara erinra mig en fransk film jag sett som jag tyckte var riktigt svag och det var actionrullen <em>Taxi </em>(Gérard Pirès, 1998). Jag vet att många, till min stora förvåning, gillar just den filmen, men smaken är ju som baken. Kanske de gillar just det som jag <em>inte </em>gillar med den; att den är mer amerikansk än fransk, till berättarstilen? Vad är då typiskt för fransk film? Det är naturligtvis många olika saker, men jag ska försöka att betona de saker som är annorlunda mot amerikansk mainstreamfilm från Hollywood.<br /><br />Det första är manuset. När fransk film är som bäst så är karaktärerna och miljöerna minst lika viktiga som den yttre handlingen. Jag nämner gärna en av mina favoritregissörer Eric Rohmer, vars filmer har väldigt lite yttre handling. Det är filmer där människor står och pratar, går och pratar, sitter och pratar, ligger och pratar. Det är alltså väldigt mycket dialog och större delen av handlingen bärs fram av dialogen. Många som är vana vid mainstreamfilm från Hollywood står inte ut i fem minuter med denna typ av film, men om man ger sig tid och koncentrerar sig så ger Rohmers filmer så mycket mer än en ytlig actionrulle, trots att ingen blir mördad och inget exploderar.<br /><br />En annan sak som är typisk för fransk film är att huvudpersonerna oftast är skå<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx5HWc_NG5uwRdr4I-zN2tuGb56e1Nhjdu7osuWOOcFTvfxNYrKD9CwyNLYtj3ukd22I_zV-tEhi6GWNXINuSdpJF3qN65mcSSnzoiFV7NILiZYxuHG_O6qWwTvhhuN5D2Sg1bbj6wOA/s1600-h/Romane+Bohringer+Mini.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238613179061615602" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx5HWc_NG5uwRdr4I-zN2tuGb56e1Nhjdu7osuWOOcFTvfxNYrKD9CwyNLYtj3ukd22I_zV-tEhi6GWNXINuSdpJF3qN65mcSSnzoiFV7NILiZYxuHG_O6qWwTvhhuN5D2Sg1bbj6wOA/s400/Romane+Bohringer+Mini.jpg" border="0" /></a>despelare som ser ut som riktiga människor som man skulle kunna stöta ihop med på stan. Visst är skådespelerskor som Emmanuelle Béart eller Valeria Bruni-Tedeschi mycket vackra, men de är vackra på ett realistiskt sätt. Det finns kvinnor i verkligheten som ser ut så, men det finns INGEN i verkligheten som ser ut som Julia Roberts eller Angelina Jolie (inte ens de själva, utan att ha suttit hos frisören och sminkösen i ett par timmar). I fransk film är det ju vanligt med nakenscener, men även där gäller att de får lov att se ut som vanliga människor. I fransk film kan man få se celluliter och hängbröst på kvinnorna och håriga ölmagar på männen. Till skillnad från Hollywoodfilmen där stjärnorna ofta ersätts i nakenscenerna av stand-ins med ännu mer perfekt kropp än deras egna skönhetsopererade. På fotot här intill ser ni den fantastiska karaktärsskådespelerskan Romane Bohringer. Hon skulle aldrig kunna få jobb i Hollywood, eftersom hon har för små bröst, för stor näsa, skelar lätt och har en stor leverfläck i ansiktet. I mina ögon är hon dock jättevacker. När det gäller män så har de ju alltid tillåtits att se mer mänskliga ut. Gerard Depardieu är ju inte direkt någon skönhet, men har ändå lyckats få många filmjobb även i Hollywoodproduktioner. Men en fransk kvinna förväntas se ut som Brigitte Bardot för att få jobb i Hollywood.<br /><br />Till sist måste jag nämna den allra största skillnaden mellan fransk film och mainstreamfilm från Hollywood. Det handlar om förhållningssättet gentemot publiken. I Hollywood tror man att publiken inte kan tänka själv, medan man i Frankrike tror att publiken faktiskt har egna hjärnor. Nu generaliserar jag naturligtvis grovt, för det finns även Hollywoodfilmer som kräver en viss tankeförmåga och franska filmer som inte kräver det. Jag ska illustrera med ett exempel, för att visa vad jag syftar på. En av de mest intressanta yngre filmarna av idag är François Ozon. En av hans bästa filmer visades häromkvällen i SVT. <em>Kärlek tur och retur</em> <em>(5x2)</em> från 2005 handlar om en kärlekshistoria som berättas baklänges. I filmens första scen möter vi paret när de skriver på skilsmässopapprena och i filmens slutscen får vi se dem bli förälskade. Vi möter dem däremellan i sammanlagt fem långa avsnitt, som båda utspelas med ett par års mellanrum. I en Hollywoodfilm hade man här inlett varje scen med en förklarande textskylt <em>”Två år tidigare”,</em> men Ozon överlåter till tittarens egen intelligens att räkna ut detta. Det sammanfattar ganska bra vad fransk film står för. Den kräver lite mer av tittaren, men ger också mer än mainstreamfilm från Hollywood.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-82038516999444738222008-06-18T08:41:00.000-07:002012-07-06T04:44:45.183-07:00Åsa-Nisse - en folkhemsikon<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qM1LBkGLo6kuK4qOQUZMQ0dpNg0V0uMo6zcUfZa8thfcIVW0jwJtr42ory9hD-MKbrfDuEaSK_Mv0KXWz3cohr99QTCS5QIAU18e4n-cuKB9dNjp_2p5t0gk1D_lKNuwnTEZX-8O9g/s1600-h/asanisse_pa_jaktstigen_70.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5213249320475862002" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-qM1LBkGLo6kuK4qOQUZMQ0dpNg0V0uMo6zcUfZa8thfcIVW0jwJtr42ory9hD-MKbrfDuEaSK_Mv0KXWz3cohr99QTCS5QIAU18e4n-cuKB9dNjp_2p5t0gk1D_lKNuwnTEZX-8O9g/s400/asanisse_pa_jaktstigen_70.jpg" style="cursor: hand; float: right; margin: 0px 0px 10px 10px;" /></a><br />
<div>
Åsa-Nisse är ju ett begrepp i den svenska filmhistorien. Namnet har blivit synonymt med filmer som präglas av den allra lägsta klassens buskis samt dessutom är taffliga till såväl manus som regi. Åsa-Nisse var ursprungligen en litterär karaktär i historier av Stig Cederholm, men flertalet av filmerna har bara lånat huvudkaraktärerna från den litterära förlagan. De flesta av filmerna regisserades av Ragnar Frisk och spelades faktiskt inte alls in i Småland, utan på landsbygden utanför Täby.</div>
<br />
<div>
Ständiga ingredienser i filmerna är: Tjuvjakt, fiske, Åsa-Nisses fantasifulla uppfinningar (som oftast leder till smärre katastrofer), handlare Sjökvists tragikomiska jakt på kärleken och<br />
”Den sjungande bonden” Bertil Boo (som sjunger någon högstämd pekoralistisk sång, lutad mot en högaffel eller gärdesgård). I de flesta filmerna får vi även genomlida en evighetslång komisk skräckfärd i sällskap av Åsa-Nisse och Klabbarparn i en skenande bil eller racerbåt.<br />
<br />
Kännetecknande för skådespeleriet är att huvudaktörerna tar i så att de nästan drabbas av blodstörtning. Varenda replik och gest präglas av ett överspel in absurdum, vilket dock förmodligen snarare är regissörens fel än skådespelarnas.</div>
<br />
<div>
Det gjordes tjugo Åsa-Nissefilmer 1949-69. I de första nitton spelades Åsa-Nisse av John Elfström och i den sista av Arne Källerud. Sidekicken Klabbarparn spelades av Artur Rohlén i de första arton filmerna och han var tydligen oersättlig eftersom rollfiguren ströks ur de två sista filmerna, när Rohlén inte orkade längre p.g.a. sviktande hälsa. Den sista Åsa-Nissefilmen med John Elfström, <em>Åsa-Nisse och den stora kalabaliken</em>, är den i särklass sämsta i serien. Man saknar verkligen Klabbarparn. Det enda minnesvärda i den filmen är musiknumren, när den då mycket populära sångerskan Mona Wessman sjunger Peter Himmelstrands klassiker <em>Gå och göm dig Åke Tråk</em> (3:a i Melodifestivalen 1968) och inte minst när Hep Stars framför <em>Sagan om Lilla Sofi</em> (komponerad av Benny Andersson och Lasse Berghagen). John Elfström (1902-81) var en mycket skicklig karaktärsskådespelare och det är synd att han idag nästan enbart är ihågkommen som Åsa-Nisse. Få människor idag känner till att han bl.a. arbetade med Ingmar Bergman och Arne Mattsson och gjorde allvarliga seriösa rolltolkningar med bravur. Artur Rohlén (1894-1972) förekom i ett mycket stort antal filmer på 40-50-talen, men gjorde mestadels små komiska bifigurer, tills han blev riktigt stor och folkkär som Klabbarparn. Det finns dock en del seriösa karaktärsroller även på hans meritlista. Han filmdebuterade redan 1918 i stumfilmsdramat <em>Berg-Eyvind och hans hustru</em> och senare var han med i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs <em>Rid inatt</em>. Det finns ju åtskilliga exempel på kända komiker som har varit storartade i dramatiska seriösa roller. Två av de främsta svenska exemplen är ju Nils Poppe i <em>Det Sjunde Inseglet</em> och Carl-Gustav Lindstedt i <em>Mannen på taket</em>. Internationellt finns det åtskilliga exempel, från Charlie Chaplin till Jerry Lewis. Däremot finns det ytterst få exempel på seriösa karaktärsskådespelare som gjort succé i komiska roller. Kan det bero på att det svåraste av allt är att få människor att skratta? Den förutom John Elfström som förekommer i flest Åsa-Nissefilmer är Gustaf Lövås (1894-1968), som för alltid är ihågkommen som den godhjärtade, kärlekskranke och föga intelligente handlaren Sjökvist. Diverse olika aktriser spelade Åsa-Nisses fru Eulalia och Klabbarparns Kristin, men de som främst förknippas med dessa roller är Britta Öberg och Mona Geijer-Falkner<br />
<br />
Men tillbaka till Åsa-Nisse. Jag citerar Bonniers Stora Filmguide:<br />
<em>”Innehållsmässigt är filmerna erbarmligt torftiga, även hantverket är av låg klass.”</em>Det är svårt att säga emot, men ändå tittar jag hellre på en Åsa-Nissefilm än på många mer sentida svenska buskiskomedier. Samtliga Åsa-Nissefilmer blev totalsågade av kritikerna när de hade premiär, men med åren har en ny dimension tillkommit. Idag kan man titta på dem med ett visst nöje, om man ser dem som tidsdokument över en svunnen epok i Sveriges historia som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Alla då moderna trender avhandlas och vi får möta de idoler som var aktuella då; Från Jokkmokks-Jocke och Sven Tumba, till en ung Jerry Williams och halva ABBA (Hootenanny Singers i en film och Hep Stars i en annan). Åsa-Nisse testar innesporter som ”Stock Car” (skrotbilsrally) och vattenskidåkning och på 60-talet bygger han naturligtvis en månraket! För den forskare som tänker skriva en avhandling om Det Svenska Folkhemmet är det omöjligt att förbigå Åsa-Nisse, för det finns ytterst få svenska skildringar av denna epok som är mer tydliga. Den visar ett Sverige som en del längtar tillbaka till, men till stora delar handlar det ju om en falsk idyll som få som levde på den tiden kände igen sig i. En genomgående kritik i de samtida recensionerna av Åsa-Nissefilmerna var just den totala bristen på vardagsrealism och verklighetsanknytning. En kritik som naturligtvis blev allt starkare under det radikala sena 60-talet.<br />
<br /></div>
<br />
<div>
© Per Arne Edvardsson, 2008<br />
<br />
Källor:<br />
<em>Bonniers stora filmguide</em>Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2005.<br />
<em>Den svenska långfilmen</em> (CD-Rom)<br />
Svenska Filminstitutet, Filmhusförlaget,<br />
Norstedts Multimedia, 1997. </div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-79507544359964048592008-05-26T10:01:00.000-07:002008-05-26T10:03:50.348-07:00PlatsansökanHärmed avslöjar jag att det huvudsakliga syftet med denna blogg är att Eva Hamilton ska höra av sig och erbjuda mig att ta över och förnya Filmkrönikan i SVT.<br />Vad väntar du på, Eva...?<br /><br /><a href="mailto:perarnepost@hotmail.com">perarnepost@hotmail.com</a>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-35181056254041926052008-05-23T14:33:00.000-07:002008-10-28T17:12:55.559-07:00Nakenchockens historiaI sådana här eurovisionstider förekommer ordet ”nakenchock” ofta på löpsedlarna, så varför inte prata lite om några av filmhistoriens nakenchocker?<br /><br />Idag är ju nakenscener vanligt förekommande på film, inte enbart i sexuella situationer utan lika ofta i dusch- eller badscener. I Hollywood förbjöd Produktionskoden (Hayskoden) nakna människor i bild, så från 1934 till 1964 lär inte en enda naken människa ha förekommit i någon Hollywoodfilm. Före Hayskodens införande förekom det dock en hel del nakenscener i Hollywoodfilmer.<br /><br />Den första filmstjärna som uppträdde naken på vita duken lär vara Annette Kellerman, som redan 1916 sågs bada näck i ett vattenfall i <em>Gudarnas dotter</em> (<em>Daughter of the Gods</em>). En betydligt större stjärna som tidigt visade sig naken på film var 20-talsstjärnan Clara Bow, som brukar räknas som den första riktiga sexsymbolen i Hollywoodfilmens historia. Hon visade dock inte så mycket mer än en naken rygg och en förbiskymtande stjärt när hon dök ner i vattnet.<br />Det var vanligt med mer eller mindre avklädda statister i stumfilmens Hollywood. Den legendariske regissören D.W. Griffith anlitade ett antal prostituerade kvinnor som nakna statister i <em>Intolerance</em> (USA, 1916) och det var inte alls ovanligt med hel- eller halvnakna haremsdamer i alla äventyrsfilmer som gjordes under denna epok.<br /><br />En av de allra första stora nakenchockerna ägde rum 1933 i den tjeckiska filmen <em>Extas</em> (Gustav Machatý, TJE 1933), där man kunde se Hedy Lamarr inte bara bada näck utan även springa naken i skogen…! Denna nakenchock fick såpass stort genomslag att det ibland felaktigt har påståtts att detta var den allra första nakenscenen på film.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-YLr5vDOYmgym8ZjfOMt5hZ4MN1-BPuPIbwYALxMuDzSPDTGXAZIXeDrt1AVXEwInDPhQPd9Bd-06laaINuIqmnCcP8mVGJUvc1kkCf4KBxREd5J7CLo7NVXgNLhjMuPlrcyUv28s4A/s1600-h/sommaren_med_monika_364164w.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203691738208596578" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-YLr5vDOYmgym8ZjfOMt5hZ4MN1-BPuPIbwYALxMuDzSPDTGXAZIXeDrt1AVXEwInDPhQPd9Bd-06laaINuIqmnCcP8mVGJUvc1kkCf4KBxREd5J7CLo7NVXgNLhjMuPlrcyUv28s4A/s400/sommaren_med_monika_364164w.jpg" border="0" /></a><br />I USA lär fortfarande myten om ”Swedish sin” (den svenska synden) leva och frodas. Detta har sitt ursprung i två filmer: <em>Hon dansade en sommar</em> (Arne Mattsson, SVE 1951) och <em>Sommaren med Monika</em> (Ingmar Bergman, 1953). Woody Allen har berättat att den sistnämnda var den första Bergmanfilm han såg, efter att en kompis upphetsat hade berättat att det gick en svensk film på bio med en naken tjej i. Sålunda kanske vi har Harriet Anderssons rumpa att tacka för Woody Allens karriärval?<br /><br />Nu har jag bara pratat om nakna kvinnor på film, men det beror inte på att jag är man, utan på att det går minst hundra nakna kvinnor på en naken man i filmhistorien. Det har dock blivit mer jämställt på den fronten på senare år. Om vi undantar porrfilmer, där man redan för hundra år sedan såg nakna män, så lär den förste manlige skådespelaren som visade sin penis på film vara ingen mindre än Sven-Bertil Taube…! Detta skedde i <em>Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag</em> (Lars Görling, SVE 1965). Elva år senare fick vi se Sven Wollters ädlaste kroppsdel i <em>Mannen på taket</em> (Bo Widerberg, SVE 1976) och det är ju en scen som vi aldrig glömmer. I båda dessa fall handlar det dock om dinglande organ. Erigerade penisar är än idag ganska sällsynta i ickepornografiska filmer. Alla män vet varför. Hur skicklig skådespelare man än är så är det svårt att framkalla en erektion på beställning. I så fall får man kanske göra som Catherine Breillat som till filmen <em>Romance</em> (FRA, 1999) anlitade den erfarne porrskådisen Rocco Siffredi.<br /><br />Det finns mer att berätta om inom detta spännande ämne, så jag får nog återkomma senare. Få saker är ju mer intressanta än sex och erotik.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-4124257626497857022008-04-02T09:56:00.000-07:002008-10-28T17:11:54.525-07:00Arketypiska grundberättelser del 2<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbdluCvwhKhuYOAmttUq-vYEMjTCE57mD7OK5mA8FWxJmX5DYGGQl4CkVURqmMNtA0NVEtphVHtZWI0s68Cbm74AHbuIFz7laroFSnYkeSQweZIujLB02TApUbzFtADOU9GZo0vD4OrQ/s1600-h/denspanskalagenheten400.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5184695786543084834" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbdluCvwhKhuYOAmttUq-vYEMjTCE57mD7OK5mA8FWxJmX5DYGGQl4CkVURqmMNtA0NVEtphVHtZWI0s68Cbm74AHbuIFz7laroFSnYkeSQweZIujLB02TApUbzFtADOU9GZo0vD4OrQ/s400/denspanskalagenheten400.JPG" border="0" /></a><br /><div>Tidigare har jag här skrivit om arketypiska grundberättelser (se 11 augusti 2007) och nu tänkte jag berätta om ytterligare några sådana. Jag fick ett elektroniskt brev från en <em>Anders Svensson</em> (fotbollsspelaren?) som ville veta mer om detta ämne och det är alltid roligt att få höra att någon mer än de närmast sörjande läser ens lilla blogg. Här följer sålunda några fler arketypiska grundberättelser:<br /><br /><span style="font-size:130%;"><strong><em>Odyssén</em></strong></span><br />(En ung man ger sig ut på en lång resa, upplever en massa äventyr och återvänder som en mognare och klokare person).<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />I stort sett alla roadmovies. Observera att det inte behöver handla om en fysisk lång resa med fysiska äventyr. En odyssé kan lika gärna vara en inre resa.<br />Nyligen såg jag om, i sällskap av en mig närstående kvinna, den utmärkta franska filmen<br /><em>Den spanska lägenheten</em> (Cédric Klapisch, FRA 2003). Mitt sällskap frågade mig efteråt vilken typ av grundberättelse detta var och efter en stunds funderande kom jag fram till att det handlar om en odyssé. Huvudpersonen Xavier reser från sin hemstad Paris till Barcelona, där han tillbringar ett år som student och bor i ett kollektiv ihop med ett antal ungdomar från olika länder i Europa. Här handlar det främst om en inre resa. Visserligen reser han ju till ett annat land, men väl i Barcelona rör han sig på högst begränsat geografiskt område. När han återvänder hem har han mognat och blivit klokare.<br /><br /><span style="font-size:130%;"><strong><em>Kung Midas<br /></em></strong></span>(Kungen får sin önskan uppfylld, att allt han vidrör förvandlas till guld, men även maten förvandlas till guld och man kan ju inte äta guld…)<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />Filmer om berömda framgångsrika män (eller kvinnor) som inser att de svälter ihjäl (bildligt talat), trots att allt de rör vid blir till guld (bildligt talat). De flesta ”Biopics” (biografiska filmer) brukar snudda vid detta tema. Ett nästan övertydligt exempel är <em>The Aviator</em> (Martin Scorsese, USA 2004), om tusenkonstnären Howard Hughes som har framgång i allt han företar sig, som filmskapare, flygplanskonstruktör etc. Han dejtar vackra glamorösa filmstjärnor som Katharine Hepburn och lever ett drömliv (sett utifrån), men snart rasar hela hans tillvaro ihop och han utvecklar ett allt grövre kontrollbehov och social fobi.<br /><br />Naturligtvis kan jag som filmvetare här inte förbigå den film som alltid brukar toppa alla listor över de bästa filmerna genom tiderna: <em>Citizen Kane</em> (Orson Welles, USA 1941).Den är såpass kanoniserad att den nästan skulle kunna utgöra en arketypisk grundberättelse i sig själv, men det råder ingen tvekan om att den är baserad på myten om Kung Midas.<br /><br /><strong><em><span style="font-size:130%;">Faust<br /></span></em></strong>(En man säljer sin själ till djävulen i byte mot framgång)<br /><br /><em>Filmexempel:<br /></em>Hit kan man räkna de flesta biopics om framgångsrika artister och konstnärer som är hyllade och framgångsrika, men ger upp sin själ och framstår som riktiga skitstövlar. På senare år har denna genre varit mycket populär i Hollywood, med filmerna om Ray Charles och Johnny Cash som tydliga exempel. Kanske man även kan räkna filmen om Edith Piaf, <em>La vie en rose</em> (Olivier Dahan FRA 2007), hit.<br /><br /><span style="font-size:130%;"><strong><em>Oedipus</em></strong></span><br />(Ung man mördar sin far och gifter sig med sin mor)<br /><br /><em>Filmexempel:</em><br />Eftersom incest är ett av de största tabuämnena (med rätta) så har knappast någon film gjorts som bokstavligen handlar om Oedipusproblematiken, utan man får tolka det bildligt. Ofta vrider man till temat, som i klassikern <em>Mandomsprovet</em> (Mike Nichols, USA 1967), där det hela utvecklas till ett triangeldrama mellan unge Benjamin, hans fars kompanjons fru och hennes dotter.<br /><br />En annan variant på Oedipus är naturligtvis <em>Psycho</em> (Alfred Hitchcock, USA 1960), om en minst sagt osund relation mellan mor och son. Mer än så vill jag inte berätta, ifall någon (mot förmodan) inte har sett filmen i fråga.<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008 </div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-74612590795512605292008-03-17T17:05:00.000-07:002008-03-17T17:20:32.117-07:00Sängäventyr<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgasDfpxK_yY2cHlSjzeKjFnQUHI0KqY-DvCnZEER2LbHW38PaqSTDbPb47-5oXOsAUoJgazMrGEj7R-IHuxh4r8evXy7yAfKP3FMNzINhfuF34JvljjrchhR2Cw73WWJh8YTQab0UhyQ/s1600-h/juliabred.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5178869143771395298" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgasDfpxK_yY2cHlSjzeKjFnQUHI0KqY-DvCnZEER2LbHW38PaqSTDbPb47-5oXOsAUoJgazMrGEj7R-IHuxh4r8evXy7yAfKP3FMNzINhfuF34JvljjrchhR2Cw73WWJh8YTQab0UhyQ/s400/juliabred.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><div>På måndagskvällen visades första avsnittet av SVT:s nya dramaserie <em>Häxdansen</em>. I en av rollerna kunde vi se den vackra och begåvade unga aktrisen Julia Dufvenius, som ju först uppmärksammades för sin roll i den kultförklarade TV-serien <em>Glappet</em> 1997 och sedan fick den stora äran att få en roll specialskriven för sig i Ingmar Bergmans sista filmiska verk <em>Saraband</em>. I samband med att den sistnämnda visades i TV skrev jag (på ett annat ställe på det stora nätet) följande lilla betraktelse, som är en helt sann historia:<br /></div><br /><br /><div>Jag antar att många av er kulturella personer som läser min dagbok såg Ingmar Bergmans sista verk <em>Saraband</em>, härom kvällen. Vilken dialog och vilka skådespelare! Den yngsta av dem, Julia Dufvenius, har jag ett speciellt förhållande till. Vi har nämligen delat säng!<br />Oj! Nu satte du visst kvällswhiskyn i halsen! Nå... (som finlandssvenskarna plägar uttrycka sig), det är inte fullt så erotiskt och spännande som det låter.<br /></div><div>Såhär var det:<br />För omkring tjugofem år sedan studerade min moder på lärarhögskolan. I samma klass gick en ung skådespelerska vid namn Lena Dufvenius. En dag sa Lena:<br /><em>- Min dotter har växt ur sin säng och jag har inte råd att köpa en ny! Vet någon var man kan få tag på en begagnad billig barnsäng?<br /></em>Varpå min moder sade:<br /><em>-Jag har en gammal barnsäng, som min son har haft! Den kan du få!<br /></em>Sålunda har alltså jag och den unga Bergmanaktrisen sovit i samma säng.<br />Dock inte samtidigt.<br /></div><br /><br /><br /><div>© Per Arne Edvardsson, 2008</div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1338300043932014334.post-31697925755033520422008-02-23T16:37:00.000-08:002008-10-28T17:10:50.533-07:00Lägga bort titlarna?<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpyNzgEDNqMlF7Qsl6pkilJ-shRgrmo09Pc-HqZh6aP5eZtF2ATp74VIk2VMuVnrqMPOPfKefCHK00gDhn3X5HAmCqbFAcSyCwhcB5sToDWbDJnOIzcJ3ARapznjxOo51NEu6_HupJlw/s1600-h/Danny+Kaye.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5170340705735789730" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpyNzgEDNqMlF7Qsl6pkilJ-shRgrmo09Pc-HqZh6aP5eZtF2ATp74VIk2VMuVnrqMPOPfKefCHK00gDhn3X5HAmCqbFAcSyCwhcB5sToDWbDJnOIzcJ3ARapznjxOo51NEu6_HupJlw/s400/Danny+Kaye.jpg" border="0" /></a><br /><br /><div>Filmtitlar har alltid varit ett komplicerat ämne, på mer än ett sätt. De flesta av oss filmsamlare har stött på fenomenet med flera olika svenska titlar på samma film. En film kan ha en titel när den går på bio, en annan när den visas på TV, en tredje när den gavs ut på VHS och en fjärde när den nu ges ut på DVD. Om så är fallet så kan man lita på att den kommer att få en femte titel på BlueRay-utgåvan. Ett exempel är Blake Edwards andra film om Clouseau, <em>A shot in the dark</em>, som mig veterligen har haft minst två olika svenska titlar: <em>Skott i mörkret</em> och <em>Clouseau i skottlinjen</em>. Jag har ett svagt minne av att även ha sett en VHS-utgåva med en titel i stil med <em>Rosa Pantern skjuter skarpt</em> (eller något liknande).<br /><br />Vi som varje år går på Göteborgs filmfestival tvingas ofta att brottas med ett annat titelproblem. Samtliga filmer (oavsett ursprungsland) har där engelskspråkiga titlar. Detta leder till mycken huvudbry när man senare minns en film som man gärna vill se om och försöker hitta den på DVD. En film kan få en helt annan svensk titel när ges ut på DVD än när den visades på filmfestivalen. Vid mer än ett tillfälle har jag tittat på en nyinköpt obekant DVD-film och plötsligt insett att den känns såpass välbekant att jag troligtvis har sett den tidigare på filmfestivalen. Nu gör ju inte det något, eftersom jag gärna ser om filmer.<br /><br />Filmdistributörerna av idag föredrar ofta att behålla den engelskspråkiga originaltiteln. Ofta kan man anta att det till stor del handlar om att underlätta internationell marknadsföring av filmer. Man sparar pengar genom att slippa trycka upp affischer på en massa olika språk. Fast ibland kan man också misstänka att någon tror att en film måste ha en engelskspråkig titel för att sälja i Sverige. Hur ska man annars tolka att kinesiska filmer i Sverige får en engelskspråkig titel, som i fallen med <em>Crouching Tiger Hidden Dragon</em> och <em>Hero</em>…?<br /><br />Förr gick ofta de svenska filmdistributörerna lite väl långt åt andra hållet. I sin iver att hitta på en säljande svensk titel slog man knut på sig själva. Ett skräckexempel är Danny Kayes, i mitt tycke, bästa film <em>The Secret Life of Walter Mitty</em> (Norman Z. McLeod, USA 1949). Originaltiteln är mycket lyckad, eftersom filmen handlar om en ung man som lever i sin egen spännande fantasivärld, medan han på ytan är en trist kontorsslav. I Sverige dög dock inte en titel i stil med <em>Walter Mittys hemliga liv</em>. Nej, här slog man knut på sig själv och krystade ur sig den klämkäcka 40-talshurtiga titeln <em>Här kommer en annan</em>. Kan ni tänka er en komedi idag med den titeln? Knappast någon skulle väl rusa till bion för att titta på en film med en så töntig titel?<br /><br />Vi som älskar Bröderna Marx brukar alltid dra en kollektiv suck när någon av deras tidiga filmer ska visas på TV och man tvingas läsa den svenska titeln i TV-tablån. Eftersom bröderna var fyra till antalet (tills Zeppo tröttnade) fick filmerna i Sverige heta minst sagt krystade saker som: <em>Fyra fula fiskar</em>, <em>Fyra fräcka fripassagerare</em> etc. Vi Marx-fantaster använder därför alltid originaltitlarna när vi pratar om filmerna i fråga. Knappast någon svensk ”Marxist” vet vilken film man pratar om när man nämner titeln <em>Fyra fula fiskar</em>, men säger man <em>Duck Soup</em> så börjar man genast utbyta favoritscener med varandra.<br /></div><br /><br /><div>Slutligen måste jag nämna ett exempel som säkert fick den svenska filmdistributören att kallsvettas, när det begav sig. James Bond-filmen <em>For Your Eyes Only</em> (John Glen, UK/USA 1981) fick den svenska titeln <em>Ur dödlig synvinkel</em>, vilket då verkade vara en mycket lyckad lite vitsig översättning. Fyra år senare kom dock en Bond-film med titeln <em>A View to a Kill</em> (John Glen, UK/USA 1985), vilket ju nästan ordagrant kan översättas till <em>Ur dödlig synvinkel</em>. Eftersom den titeln var förbrukad tvingades man krysta ur sig en svensk titel som inte har något med originaltiteln att göra, <em>Levande måltavla</em>. Så, vad anser jag? Ska man översätta filmtitlar eller inte? Generellt anser jag att filmer producerade i andra länder ska få svenska titlar, men de svenska titlarna ska antingen vara direkta översättningar av originaltiteln eller så nära som det går att komma. Och låt oss slippa konstruerade svenska filmserier. Det är bara i Sverige som alla Mel Brookes filmer heter <em>Det våras för</em>… och det är bara här som alla Goldie Hawns filmer heter <em>Tjejen som</em>…<br /><br />© Per Arne Edvardsson, 2008</div>Lapsanghttp://www.blogger.com/profile/17105484505512484283noreply@blogger.com0