http://lapsangsfunderingar.blogspot.com/
Här följer en text, med en viss filmanknytning, som jag hämtat från min andra blogg:
Vissa artister har ett evigt liv, andra glimtar till under en kort tid, och några har en lång framgångsrik karriär, för att sedan snabbt falla i glömska. Jag tänkte berätta lite om en sådan.
Sigge Fürst (1905-84) hade en längre och mer framgångsrik karriär än d
e flesta svenska artister under 1900-talet. Ändå är han idag på väg att glömmas bort. Det är nog få personer under 35 år som minns honom idag, men vi som växte upp på 70-talet minns honom fortfarande, eftersom han då fortfarande var ett mycket vanligt förekommande ansikte i filmer, TV-serier, samt som sångare och underhållare i olika nöjesprogram. Jag betonar ordet ansikte, eftersom hans utseende var mycket speciellt. Han liknade ingen annan. Jag minns också hans radioprogram Frukostklubben som sändes varje lördagsmorgon 1946-78 (med enstaka uppehåll), inte minst för att de då okända Galenskaparna gjorde sin TV-debut i det allra sista programmet av denna radioklassiker. Det faktum att det sista programmet även sändes i TV visar hur stor Sigge Fürst var. Han var även populär programledare i flera TV-produktioner, genom åren. I svensk TV:s barndom ledde han familjeprogrammet Sigges Cirkus, som lär ha varit otroligt populärt. Jag har sett något klipp från den serien och idag ter sig naturligtvis programmet fruktansvärt mossigt, men det är inte Sigges fel. Ytterst få TV-program från 50-talet är uthärdliga att titta på idag.Få svenska skådespelare har medverkat i lika många filmer som Sigge Fürst. Enligt imdb.com medverkade han i 140 filmer (varav några TV-serier) under åren 1931-81. Enligt Svensk Filmdatabas (som jag litar mer på eftersom Svenska Filminstitutet står bakom) gjorde han sin filmdebut redan 1928 i stumfilmen Hans Kungl. Höghet shinglar (Regi: Ragnar Hyltén-Cavallius). Uppseendeväckande ofta spelade Sigge Fürst polis på film. Denna typecasting kan ha att göra med det faktum att han faktiskt arbetade som polis 1927-30, innan längtan till rampljuset tog över. Sigge Fürst spelade främst i komedier, men medverkade även i en del tyngre filmer där han visade sig även behärska dramatiska roller. Bl.a. hade han en roll i Bergmanfilmen Sommaren med Monica.
Förutom de redan nämnda karriärerna inom radio, TV och film så var Sigge Fürst en mycket omtyckt sångare och estradör. För en modern publik ter sig tyvärr såväl hans repertoar som hans stil på scenen oerhört daterade. Man ler lätt, av fel skäl, när man ser honom stå rätt upp och ner och sjunga klämmiga glada schlagers i marschtakt, med sin kraftfulla barytonstämma.
De flesta av låtarna på hans repertoar känns dessutom omöjliga idag. Viken sångare av idag skulle ens komma på tanken att släppa en singel med titeln Fyra skäggiga furirer ?
Men man får aldrig göra det misstaget att man hånar eller kritiserar en artist som levde och verkade i en helt annan tid. Smaken hos publiken förändras, i takt med att allt annat i vår värld förändras. Jag ska inte nämna några namn, men jag skulle kunna räkna upp flera artister som är hur coola och ”feta” som helst bland ungdomar just nu, men garanterat kommer att skrattas åt om tjugo år, på samma sätt som vi i min generation skrattar när vi tittar på gamla klipp med 80-talsartister som Trance Dance. Sigge Fürst ägde dock kvaliteter som de flesta av dagens mest heta artister inte ens kommer närheten av, så han förtjänar att inte glömmas bort!
© Per Arne Edvardsson, 2008
Källor:
imdb.com
Svensk Filmdatabas
