Filmtitlar har alltid varit ett komplicerat ämne, på mer än ett sätt. De flesta av oss filmsamlare har stött på fenomenet med flera olika svenska titlar på samma film. En film kan ha en titel när den går på bio, en annan när den visas på TV, en tredje när den gavs ut på VHS och en fjärde när den nu ges ut på DVD. Om så är fallet så kan man lita på att den kommer att få en femte titel på BlueRay-utgåvan. Ett exempel är Blake Edwards andra film om Clouseau, A shot in the dark, som mig veterligen har haft minst två olika svenska titlar: Skott i mörkret och Clouseau i skottlinjen. Jag har ett svagt minne av att även ha sett en VHS-utgåva med en titel i stil med Rosa Pantern skjuter skarpt (eller något liknande).
Vi som varje år går på Göteborgs filmfestival tvingas ofta att brottas med ett annat titelproblem. Samtliga filmer (oavsett ursprungsland) har där engelskspråkiga titlar. Detta leder till mycken huvudbry när man senare minns en film som man gärna vill se om och försöker hitta den på DVD. En film kan få en helt annan svensk titel när ges ut på DVD än när den visades på filmfestivalen. Vid mer än ett tillfälle har jag tittat på en nyinköpt obekant DVD-film och plötsligt insett att den känns såpass välbekant att jag troligtvis har sett den tidigare på filmfestivalen. Nu gör ju inte det något, eftersom jag gärna ser om filmer.
Filmdistributörerna av idag föredrar ofta att behålla den engelskspråkiga originaltiteln. Ofta kan man anta att det till stor del handlar om att underlätta internationell marknadsföring av filmer. Man sparar pengar genom att slippa trycka upp affischer på en massa olika språk. Fast ibland kan man också misstänka att någon tror att en film måste ha en engelskspråkig titel för att sälja i Sverige. Hur ska man annars tolka att kinesiska filmer i Sverige får en engelskspråkig titel, som i fallen med Crouching Tiger Hidden Dragon och Hero…?
Förr gick ofta de svenska filmdistributörerna lite väl långt åt andra hållet. I sin iver att hitta på en säljande svensk titel slog man knut på sig själva. Ett skräckexempel är Danny Kayes, i mitt tycke, bästa film The Secret Life of Walter Mitty (Norman Z. McLeod, USA 1949). Originaltiteln är mycket lyckad, eftersom filmen handlar om en ung man som lever i sin egen spännande fantasivärld, medan han på ytan är en trist kontorsslav. I Sverige dög dock inte en titel i stil med Walter Mittys hemliga liv. Nej, här slog man knut på sig själv och krystade ur sig den klämkäcka 40-talshurtiga titeln Här kommer en annan. Kan ni tänka er en komedi idag med den titeln? Knappast någon skulle väl rusa till bion för att titta på en film med en så töntig titel?
Vi som älskar Bröderna Marx brukar alltid dra en kollektiv suck när någon av deras tidiga filmer ska visas på TV och man tvingas läsa den svenska titeln i TV-tablån. Eftersom bröderna var fyra till antalet (tills Zeppo tröttnade) fick filmerna i Sverige heta minst sagt krystade saker som: Fyra fula fiskar, Fyra fräcka fripassagerare etc. Vi Marx-fantaster använder därför alltid originaltitlarna när vi pratar om filmerna i fråga. Knappast någon svensk ”Marxist” vet vilken film man pratar om när man nämner titeln Fyra fula fiskar, men säger man Duck Soup så börjar man genast utbyta favoritscener med varandra.
Vi som varje år går på Göteborgs filmfestival tvingas ofta att brottas med ett annat titelproblem. Samtliga filmer (oavsett ursprungsland) har där engelskspråkiga titlar. Detta leder till mycken huvudbry när man senare minns en film som man gärna vill se om och försöker hitta den på DVD. En film kan få en helt annan svensk titel när ges ut på DVD än när den visades på filmfestivalen. Vid mer än ett tillfälle har jag tittat på en nyinköpt obekant DVD-film och plötsligt insett att den känns såpass välbekant att jag troligtvis har sett den tidigare på filmfestivalen. Nu gör ju inte det något, eftersom jag gärna ser om filmer.
Filmdistributörerna av idag föredrar ofta att behålla den engelskspråkiga originaltiteln. Ofta kan man anta att det till stor del handlar om att underlätta internationell marknadsföring av filmer. Man sparar pengar genom att slippa trycka upp affischer på en massa olika språk. Fast ibland kan man också misstänka att någon tror att en film måste ha en engelskspråkig titel för att sälja i Sverige. Hur ska man annars tolka att kinesiska filmer i Sverige får en engelskspråkig titel, som i fallen med Crouching Tiger Hidden Dragon och Hero…?
Förr gick ofta de svenska filmdistributörerna lite väl långt åt andra hållet. I sin iver att hitta på en säljande svensk titel slog man knut på sig själva. Ett skräckexempel är Danny Kayes, i mitt tycke, bästa film The Secret Life of Walter Mitty (Norman Z. McLeod, USA 1949). Originaltiteln är mycket lyckad, eftersom filmen handlar om en ung man som lever i sin egen spännande fantasivärld, medan han på ytan är en trist kontorsslav. I Sverige dög dock inte en titel i stil med Walter Mittys hemliga liv. Nej, här slog man knut på sig själv och krystade ur sig den klämkäcka 40-talshurtiga titeln Här kommer en annan. Kan ni tänka er en komedi idag med den titeln? Knappast någon skulle väl rusa till bion för att titta på en film med en så töntig titel?
Vi som älskar Bröderna Marx brukar alltid dra en kollektiv suck när någon av deras tidiga filmer ska visas på TV och man tvingas läsa den svenska titeln i TV-tablån. Eftersom bröderna var fyra till antalet (tills Zeppo tröttnade) fick filmerna i Sverige heta minst sagt krystade saker som: Fyra fula fiskar, Fyra fräcka fripassagerare etc. Vi Marx-fantaster använder därför alltid originaltitlarna när vi pratar om filmerna i fråga. Knappast någon svensk ”Marxist” vet vilken film man pratar om när man nämner titeln Fyra fula fiskar, men säger man Duck Soup så börjar man genast utbyta favoritscener med varandra.
Slutligen måste jag nämna ett exempel som säkert fick den svenska filmdistributören att kallsvettas, när det begav sig. James Bond-filmen For Your Eyes Only (John Glen, UK/USA 1981) fick den svenska titeln Ur dödlig synvinkel, vilket då verkade vara en mycket lyckad lite vitsig översättning. Fyra år senare kom dock en Bond-film med titeln A View to a Kill (John Glen, UK/USA 1985), vilket ju nästan ordagrant kan översättas till Ur dödlig synvinkel. Eftersom den titeln var förbrukad tvingades man krysta ur sig en svensk titel som inte har något med originaltiteln att göra, Levande måltavla. Så, vad anser jag? Ska man översätta filmtitlar eller inte? Generellt anser jag att filmer producerade i andra länder ska få svenska titlar, men de svenska titlarna ska antingen vara direkta översättningar av originaltiteln eller så nära som det går att komma. Och låt oss slippa konstruerade svenska filmserier. Det är bara i Sverige som alla Mel Brookes filmer heter Det våras för… och det är bara här som alla Goldie Hawns filmer heter Tjejen som…
© Per Arne Edvardsson, 2008
© Per Arne Edvardsson, 2008
