Nakenchockens historia

I sådana här eurovisionstider förekommer ordet ”nakenchock” ofta på löpsedlarna, så varför inte prata lite om några av filmhistoriens nakenchocker?

Idag är ju nakenscener vanligt förekommande på film, inte enbart i sexuella situationer utan lika ofta i dusch- eller badscener. I Hollywood förbjöd Produktionskoden (Hayskoden) nakna människor i bild, så från 1934 till 1964 lär inte en enda naken människa ha förekommit i någon Hollywoodfilm. Före Hayskodens införande förekom det dock en hel del nakenscener i Hollywoodfilmer.

Den första filmstjärna som uppträdde naken på vita duken lär vara Annette Kellerman, som redan 1916 sågs bada näck i ett vattenfall i Gudarnas dotter (Daughter of the Gods). En betydligt större stjärna som tidigt visade sig naken på film var 20-talsstjärnan Clara Bow, som brukar räknas som den första riktiga sexsymbolen i Hollywoodfilmens historia. Hon visade dock inte så mycket mer än en naken rygg och en förbiskymtande stjärt när hon dök ner i vattnet.
Det var vanligt med mer eller mindre avklädda statister i stumfilmens Hollywood. Den legendariske regissören D.W. Griffith anlitade ett antal prostituerade kvinnor som nakna statister i Intolerance (USA, 1916) och det var inte alls ovanligt med hel- eller halvnakna haremsdamer i alla äventyrsfilmer som gjordes under denna epok.

En av de allra första stora nakenchockerna ägde rum 1933 i den tjeckiska filmen Extas (Gustav Machatý, TJE 1933), där man kunde se Hedy Lamarr inte bara bada näck utan även springa naken i skogen…! Denna nakenchock fick såpass stort genomslag att det ibland felaktigt har påståtts att detta var den allra första nakenscenen på film.


I USA lär fortfarande myten om ”Swedish sin” (den svenska synden) leva och frodas. Detta har sitt ursprung i två filmer: Hon dansade en sommar (Arne Mattsson, SVE 1951) och Sommaren med Monika (Ingmar Bergman, 1953). Woody Allen har berättat att den sistnämnda var den första Bergmanfilm han såg, efter att en kompis upphetsat hade berättat att det gick en svensk film på bio med en naken tjej i. Sålunda kanske vi har Harriet Anderssons rumpa att tacka för Woody Allens karriärval?

Nu har jag bara pratat om nakna kvinnor på film, men det beror inte på att jag är man, utan på att det går minst hundra nakna kvinnor på en naken man i filmhistorien. Det har dock blivit mer jämställt på den fronten på senare år. Om vi undantar porrfilmer, där man redan för hundra år sedan såg nakna män, så lär den förste manlige skådespelaren som visade sin penis på film vara ingen mindre än Sven-Bertil Taube…! Detta skedde i Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag (Lars Görling, SVE 1965). Elva år senare fick vi se Sven Wollters ädlaste kroppsdel i Mannen på taket (Bo Widerberg, SVE 1976) och det är ju en scen som vi aldrig glömmer. I båda dessa fall handlar det dock om dinglande organ. Erigerade penisar är än idag ganska sällsynta i ickepornografiska filmer. Alla män vet varför. Hur skicklig skådespelare man än är så är det svårt att framkalla en erektion på beställning. I så fall får man kanske göra som Catherine Breillat som till filmen Romance (FRA, 1999) anlitade den erfarne porrskådisen Rocco Siffredi.

Det finns mer att berätta om inom detta spännande ämne, så jag får nog återkomma senare. Få saker är ju mer intressanta än sex och erotik.

© Per Arne Edvardsson, 2008

Erotik på film.

Att skriva om erotisk film är alltid vanskligt. Man riskerar alltid att bli påhoppad av rabiata porrmotståndare som drar all erotisk film över en kam. Jag har råkat ut för personer som, på fullt allvar, inte kan se att det är någon skillnad mellan en mjukerotisk film som Emmanuelle å ena sidan och filmer där barn blir sexuellt utnyttjade eller kvinnor har sex med hästar å andra sidan. De är lika enkelspåriga som de helnykterister som anser att man är drogmissbrukare om man tar ett glas vin till maten.
Jag brukar själv säga att jag inte gillar porrfilmer, men däremot kan uppskatta erotiska filmer. Vad är då skillnaden mellan ”porr” och ”erotik”? Det är naturligtvis inte helt lätt att dra en gräns, men min egen definition är att en erotisk film är en spelfilm, med en riktig handling, där sexscenerna är integrerade i handlingen, känns motiverade och inte är av gynekologisk art.Vanligtvis är erotiska filmer mindre visuellt explicita och visar inte närbilder av könsorgan etc. Det finns dock undantag från regeln, som t.ex. Catherine Breillats uppmärksammade film Romance eller Tito Brass kontroversiella kostymdrama Caligula. Båda dessa filmer innehåller explicita sexscener, vilka tagna ur sitt sammanhang skulle räknas som ren porr. Här är det alltså sammanhanget som gör att dessa filmer inte bör räknas som porrfilmer.

Finns det några sevärda erotiska filmer? Ja, jag tänker här nämna ett par exempel:

Emmanuelle (Just Jaeckin, 1974). Den första ”mjukporrfilmen”. Uppföljarna i serien blir mer och mer urvattnade, men den första filmen är mycket vacker och sensuell, inklusive titelsången av Serge Gainsbourg.

Älskaren (Jean-Jacques Annaud, 1992), baserad på en berättelse av Marguerite Duras. Om en kärlekshistoria mellan en ung fransk flicka och en kinesisk man, i Vietnam i slutet av 20-talet.En av de vackraste filmer jag har sett.

Betty Blue (Jean-Jacques Beineix, 1986). Ett nattsvart drama om ett ungt par och den unga kvinnans accelererande psykiska sjukdom.

Dreamers (Bernardo Bertolucci, 2003). Om en amerikansk student i Paris 1968, som dras in i ett triangeldrama med ett syskonpar. Erotiskt experimenterande och cineastiska diskussioner, medan det våldsamma studentupproret rasar på gatorna.

Sex & Lucia (Julio Medem, 2001). En surrealistisk och sensuell saga om sorg och saknad.


Det var några exempel på kvalitetsfilmer med erotiskt innehåll. De är samtliga såpass starka att du som är pryd kan snabbspola förbi sexscenerna och ändå ha utbyte av filmerna.

© Per Arne Edvardsson, 2007.